De våta löven blänker i skenet från gatlyktan och regnet öser ner. En vanlig dag i ett vanligt land.

Speglarna nere på gatan har tröttnat och slocknat. Morgondagen ger dem livet åter.

Fjärilarna lever fortfarande om än lite slitna och trasiga. De fladdrar med sina tunna, nästan genomskinliga vingar till ljudet av hjärtats rytm. Lungorna puffar dem varsamt och vänligt. Låter dem veta att där finns plats för dem alla.

Ljuskäglor på tapeten och en unken doft som vägrar att gå. Grannarnas dunkande väggar stör i mörkret. Kan man aldrig få vara ifred?

Regnet talar emot fönsterrutorna och rinner ner för hala stammar. Vätan skyller på torkan och lämnar ingen oberörd. Månen försöker trösta men når inte riktigt fram. Himmelens tårar strömmar fortfarande...