Ja jag måste få dela med mig av den här godbiten som jag fick äran att leka med och fotografera lite idag. Han är underbar!

Explicita, implicita, semantiska och episodiska minnen, Conspicuity, djupnycklar, inattentional blindnes, tools for visual thinking, ISO standard/kontrastskillnad, nested loops och foveor hit och dit...

Nu har jag pluggat så mycket att hjärnan knappt vet varken ut eller in. Minns jag något av det jag läst över huvud taget? Jag blir tokig på det här med att lära mig en massa saker utantill inför prov. Det är det absolut värsta jag vet.

Kanske beror det på att jag är sjukt dålig på att proppa min hjärna full med ny info som dessutom skall fastna där för att sedan kunna plockas fram vid ett senare tillfälle. Kanske beror det på att jag inte riktigt har någon kläm på HUR jag lär mig bäst. Jag gnetar å gnatar och nöter in men när jag sitter där i bänken och väl ska skriva så minns jag ingenting alls...

Ämnet vi ska tenta i, kognitiva processer, är visserligen jäkligt intressant och värdefullt för oss som blivande informationsdesigners men sju helsike så många termer, ord och förklaringar man måste komma ihåg. *suck*

Nej det här med prov och test av olika slag har aldrig varit min grej. Jag står hellre inför klassen och håller föredrag, har en hemtenta eller lämnar in ett arbete på 30 sidor... Vad som helst bara jag slipper prov/tentamen.

Usch vilken ångest jag har... 

Inte nog med att det är ett prov, det är ett multiple choice prov där man till frågorna skall välja mellan x antal olika påståenden/svar. Det är ännu värre! Jag minns hur det var med körkortsteoriprovet, jag blir förvirrad av alla olika svarsalternativ och till slut, när jag läst dem hundra ggr så vet jag varken ut eller in. Jag villar bort mig själv.

Jag ska försöka hålla mig på en och samma stig även fast jag vet att jag är kass på att gå efter en kompass... Jag kan, jag vill och jag ger inte upp! Jag kan klara det här, det kan jag för ingenting är omöjligt. Det har Gunde svan sagt och honom måste man ju tro på. Och om det nu skulle vara så att jag misslyckas med att gå på den där stigen och hamnar någonstans utanför kartan så kan jag ju göra om det.Det är skönt att veta och skänker en viss tröst...

Nu tror jag nog att jag ska gå och vila hjärnan lite innan det är dags för fler kognitiva processer!

God natt!

Har läst några gamla inlägg. Inlägg från förra året vid exakt den här tidpunkten...

Ni kan läsa dem också om ni klickar på länkarna här till höger----->

Jag minns så väl hur jag kände mig och hur jag mådde då. Livet, det som jag levde är borta nu. Inte borta kanske men förändrat...

Det är lite konstigt och jobbigt att läsa gamla ord som man vet har producerats och processerats inuti mig. Ord som jag en gång känt så starkt i min kropp och som många gånger har gjort så ont, så ont.

Det gör ont att läsa gamla texter, vissa av dem i alla fall, men kanske är det det som är meningen? Kanske är det därför jag skriver?

Det blir en påminnelse om vad som varit och skapar en tacksamhet över det som är idag.

Då, för ett år sedan, var jag rädd för framtiden och avundsjuk på mina vänner. Vardagen var grå och jobbet gjorde inte saken bättre. Nu går jag som sagt i skolan och försöker fokusera lite mer på mig och mitt liv. Jag har också hittat någon som jag tycker är den finaste som finns, och som jag bryr mig väldigt mycket om.

Jag känner mig lycklig nu.

Vännerna finns där runt omkring även om vi nu mera inte hinner ses så ofta. Hur man än försöker passa ihop det så går det knappt. Men jag vet vart ni finns och ni vet vart jag finns!!! 

Det går fort, snart har jag studerat ett helt år, det var över ett halvår sedan som jag träffade J för första gången och mina vänners små bebisar som jag nyss tycker föddes växer sig stora och starka... Vardagen springer i väg i väntan på helgen som sedan försvinner i ett naffs och så rullar det på... Vecka efter vecka... 

Jag måste skriva ett rim till min vän Je:s födelsedagspresent snart. Hon fyller 26. VI fyller 26 det här året... Det är inte klokt. Vi har varit vänner i över 20 år hon och jag och nu har hon en man och en liten son. Tänk att vi vuxit upp. Snart är hennes son i den åldern då vi träffades första gången.  Det är inte klokt egentligen! Fastän vi är unga så börjar vi bli gamla.

26... fyra år senare blir man visst 30. 30... Är man snart redan där?

Jag vill stanna här, där jag är, en liten stund till. Snälla låt det inte gå så fort. 

Nej, gamla ord gör ont och tiden går för fort...

 I går spelades jingeln jag var med å spelade in för ett tag sedan på radion! Spännande. Jag ska slå på radion det första jag gör när jag kommer hem å höra hur det blev...

Nä ni, nu vankas det vin och nylagad lasagne här... Over and out!

Nä, nu får det väl ändå vara nog!!! Nu ligger jag här, nerbäddad i soffan med världens förkylning och så pollenallergi på det.

Sjukdomar och olyckor verkar avlösa sig efter varandra här hos mig. Det vore ju inte dumt att få känna sig frisk, hel och kry en liten stund iallafall... Har tamejtusan vart sjuk då och då sedan nån gång i höstas.

Jag har ingen lust med det här... Måste vara pigg och plugga till tentan. Aja, jag får göra mitt bästa helt enkelt.

Nu ska jag slänga högen med snorpapper som ligger här på bordet, ta mig en värktablett och sedan krypa ner i sängen med en god bok. 

God natt 

Idag är det den rosa torsdagen. Imorgon den långa fredagen som aldrig tar slut... Och sedan, ja sedan är det minsan påsk!!!

Kan ni tänka er?? Nyss var julen på besök och nu är det redan dags att ställa fram små gula kycklingar... Gulligt och fluffigt men jobbigt att plocka bort... Pynt är inte min kopp te.

I afton är det fest här i Enköping. Det blir härligt det och jag tänker gå ända till festen helt utan kryckor! Modigt va? ;) Hoppas bara inte att huvudvärken kommer tillbaka, en envis rackare detdär.

Nej, nu önskar jag er alla en solig å fluffig påsk!!! Må ni äta karameller tills ni kräks!!

Nu är håret väck! Borta, avskrapat och nedspolat!!! Wohooooo

Ikväll, efter att jag gjort allt som jag måste göra så ska jag ta bort kaluffsen!

Min enbenshårighet skall väck!

Usch, jag ska aldrig mer ha så långt benhår någonsin ever igen! När man duschat och ska smörja in sig så brukar ju det vanligtvis vara en härlig och mjuk känsla men på mitt högerben så känns det mest torrt och raspigt hur mycket lotion jag än smetar på. Allt på grund utav håret....

Jag provade hårborttagningscremen på en liten fläck igår kväll för att ja skulle se om det blev någon allergisk reaktion eller något liknande men det blev det inte så nu jäklar ska håret bekämpas!

Fick mejl från min handläggare på Folksam idag också och jag ska tydligen få lite mer erstänning för min skada. Eller rättare sagt för själva behandlingstiden. Undrar hur mycket det kan bli? Alla kronor är välkomna i min plånis! 

Jag håller också tummarna idag för att Cykelbutiken gillar jingeln jag var me och spelade in och att den godkänns och då får spelas på radion!

Nåväl, nu ska jag ta på mig stödstrumpan och pysa iväg till skolan! Idag ska jag gå! Jag vill aldrig mer åka stadsbuss....