Hur ska det bli när våra händer blir gamla och det handslag vi en gång delat blir allt svagare?

Hur ska jag minnas ditt ansikte när mina ögon ger vika?

Finns du kvar ändå?

Hur ska det gå när våra viskningar blåser bort med västanvinden?

När ditt hjärta slutar slå, hur ska jag kunna leva då?

Hur ska det bli när alla ord är sagda och våra kroppar är trötta?

Hur ska jag minnas ditt hjärtas rytm när öronen har mist sin takt?

Lever du kvar hos mig ändå?

Hur ska det gå när saknaden i bröstet vill bryta sig ut?

När jag blir utan din trygga varma kropp, då finns väl inte längre något hopp?

Hur ska det bli när vi blir gamla, du och jag?

Hur ska jag överleva döden och allt det svåra på ålderns höst?

Jag lovar att aldrig ge upp!

Hur ska det gå när vi inte längre delar samma liv?

När jag blir sjuk, eller du, då finns inte längre något nu!

Hur kan jag sluta älska dig även den dagen då jag inte längre finns? Hur?

Tankarna började med en gammal dams tårar som rann nerför hennes rynkiga kind. De samlades i en liten grop för att sedan falla fritt en bit ner till kjoltyget. Saknaden efter den bortgångne mannen rann ur henne genom de två gamla ögonvrårna. Det var så vackert och så starkt. Saknaden hon kände blev en värk i mitt hjärta. Jag förstår nu, när jag själv har någon, hur stor en saknad kan bli! Och hur tröstlöst det måste kännas att veta att man är ensam kvar. Tankarna jag kände blev dikten ovan...

Ibland får jag en känsla av att jag måste skynda. Hinna med allt innan vi blir gamla och livet kanske tar slut. Imorgon kan jag vara borta och då är det för sent att säga jag älskar dig, jag saknar dig, jag hoppas på dig, jag är arg på dig, jag är besviken på dig, kan vi bli sams?

Igår kväll låg jag och tänkte i min säng, i ensamheten och i saknaden av min fina.

Jag tänkte på livet, på att allt är så skört och så kort. Jag blev lite sentimental och det måste man få vara ibland.

Jag blev lite ledsen för att jag låg ensam och inte bredvid den finaste. Jag blev lite ledsen för att jag "slösade bort" ännu en kväll, jag hade kunnat ligga där bredvid dig och kika på dig medans du sov. Jag tycker om det. Du ser så fridfull ut. Och vacker!

Sedan så blev jag så glad när jag kom på hur mycket tid jag har kvar. Att jag inte alls behöver stressa. Jag blev glad när jag kom på att jag inte behöver ligga och titta på dig varje kväll. Du finns inuti mig och jag ser dig så klart och tydligt ändå. Jag minns till och med hur du luktar och hur din hud känns.

Jag blev glad över att jag fick ligga där och tänka på dig hur mycket jag ville tills saknaden övergick till drömmar...

Jag vaknade i morse med ett leende på läpparna.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...