Nu har det snart gått ett helt år... igen.

Jag blir snart ett år äldre... igen.

Igen

Svetten lackar i pannan men nu är nog allt näst intill färdigbakat. Sachertårtan till imorgon, tårbottnen till på söndag, kolakakor, kola, kärleksmums å ja, det var nog allt. Gjorde några chokladtryfflar också men de ska nog bjudas på på söndag för jag vet att farfar kommer att tycka om dem.

Det är konstigt i år. Inget är som det brukar. Jag bor inte hemma i Eskilstuna. Syrran bor inte hemma i Eskilstuna. Hon kommer inte ens hem i år. Vi firar med andra ord på var sitt håll och det har aldrig någonsin hänt förut. Eftersom hon fyller idag, den 13e och jag den 15e så har vi nästan alltid slagit ihop våra födelsedagar. Inte i år. Jag saknar syrran. Det brukar liksom vara våra dagar det här...

Det här är inget deppigt inlägg! Det ska ni veta. Det är bara ett underligt ett.

Imorgon kommer mina älskade vänner! Jag saknar dem så att det gör ont i bröstet nästan. Men imorgon, då kommer dem. Och på söndag, på min födelsedag då kommer mamma och pappa, mormor och farfar. Så det blir ju nästan som att fira hemma i Eskilstuna men ändå inte riktigt...

Och så har jag ju korvbullen! Den bäste. Utan honom vet jag varken ut eller in... Tänk att det snart är två år sedan vi träffades, bara två. Det känns som om vi känt varandra hela livet.... han å jag. Hur kunde jag leva utan honom? Åh det är konstigt hur livet ter sig. Fast underbart.

Min fina korvbulle.

Huvaligen, jag sitter å tänker tillbaka på året som gått. Det har hänt så mycket. Jobbiga saker och fina, bra saker. Jag lyckades leva mig igenom det här året och alla hemskheter också tack vare korvbullen, mamma och pappa och syrran och alla andra!

Fast än är det inte slut.

På Onsdag ska jag på efterbesök för att se om cellförändringarna är borta. Jag har ångest, är rädd och hoppas, hoppas, hoppas att jag slipper genomlida mer. För är det någon resa det här året som har varit jobbig så är det den... Jag måste tro nu, att allt är borta så att jag kan vara som vanligt igen och slippa tänka på det här mer... Om det är något jag önskar mig i födelsedagspresent så är det att jag är fri från cellförändringar och alldeles frisk nu.

Men det får jag ju som vanligt vänta ett tag på att få veta...

3 år kvar till 30 då. Herregud! Tiden, den där som det sägs att alla har så gott om tycker jag bara går fortare och fortare.

Kan ingen stoppa den en liten stund?

 

Alle

16 augusti 2010 10:03

Grattis i efterskott!
Hoppas att du fick en trevlig dag med de dina!
Kram Alle

http://www.alleswe.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...