Jag har gått och varit hyst agg i flera dagar, det är en sådan tid i månaden och inget undgår min irritation. Inte ens min finaste Korvbulle! Tyvär så kan jag inte rå för det, det är sådan man blir...

Jag stör mig nåt enormt på min knarrande BH till exempel som varje gång jag gör en armrörelse knorrar till och låter hela världen veta att den är ny och stel och att det är jag som bär den. Jag stör mig på att det blir mörkt klockan två på dagen och att det känns som om jag lika gärna skulle kunna gå och lägga mig istället för att ens stiga upp ur den varma sköna sängen.

Idag har jag också gått runt och irriterat mig på den delen i samboskapet som kallas för hushållsarbete. Det är nämligen jag som sköter den största delen eftersom jag är arbetslös och Korvbullen jobbar. Det faller sig då ganska naturligt att jag får ta hand om disk, tvätt, städning och sådant. Det är inget konstigt och jag är införstådd på att det måste vara så när jag bara "går hemma hela dagarna" men ibland så blir även jag trött på det... Idag har jag exempelvis svurit över damachanen som står i badrummet sedan någon vecka tillbaka. Min sambo sade att han skulle diska ur den efter att vi tömt ur glöggen och det har ju inte hänt än... Jag svor över den torra "blomman" som står bakom sambons igendammade trumset som faktiskt en gång i tiden stod undanställd i garderoben till min stora lycka. Jag skulle nämligen vattna denna "blomma" tänkte jag och den är förrädisk på så sätt att den står på ett glasfat utan kanter och släpper igenom allt vatten så att det landar på golvet... Jag tyckte att jag vattnade väldigt försiktigt genom benen på trumsetet och vände mig om för att vattna de övriga blommorna i vardagsrummet när jag sedan vänder mig om och upptäcker en enorm vattenpöl under krukan. Fort som satan var jag alltså tvungen att flytta detta trumset med tillhörande pedal (utan att i ren ilska kasta tillbaka det in i garderoben) och börja svabba upp allt vatten med hushållspapper. Jag svor högt! Jag var så arg. Varför i hela friden måste detta trumset stå just här, just nu, tänkte jag. Efter ungefär en kvarts torkande så gav jag upp, jag ställde helt sonika blomman i fönstret istället för på golvet och tänkte att jag kommer aldrig mer att ta på det där trumsetet igen, helst inte blomman heller för den delen.

I vardagsrummet bor också min sköldis Fille som ni säkert vet. I helgen fick han en bit lax som han naturligtvis inte åt upp och nu låg den och stank i hans lilla matskål. Då blev jag irriterad över det och önskade i mitt stilla sinne att han själv kunde ta undan sin mat någon endaste gång! Jag öppnade balkongdörren och vädrade ur och begav mig av till köket. Min helgedom! Jag suckade redan innan jag började dammsuga golvet och torka av alla köksytorna. I diskhon låg sambons riskastrull och skyddslocket som ska vara i micron. De sakerna har inte jag placerat där... När jag lagar mat så diskar jag upp varendaste pryl innan jag äter, eller direkt efter. Jag vill ha ordning och reda liksom. Då började jag fundera över varför det egentligen är så stora skillnader mellan män och kvinnor? Jag kan stirra mig blind på smuts på olika ställen, badrummet, köksluckorna, fönsterbrädorna, nattduksborden eller utrymmet under vardagsrumsbordet. Smulor på golvet går heller inte, då åker dammsugaren fram direkt. Men män, de tycks inte ha samma sätt att se på saker som vi kvinnor gör. De verkar inte se de dammiga fönsterbrädorna eller mjölkspillet på hyllan i kylskåpet. De verkar inte bry sig så mycket om att handfatet är tandkrämsfläckigt eller att tandborstmuggen faktiskt måste göras rent inuti då och då. De verkar heller inte störas av smulor på diskbänken, disk i diskhon (fast man har en diskmaskin) eller saker som står i vägen när man dammsuger. Hur har ni det hemma hos er? Tänker ni likadant?

Det är klart att det är skillnad mellan män och kvinnor, det måste det väl vara och ibland blir jag irriterad på att jag blir irriterad över Korvbullens städvanor och smulhögar på datorbordet som senare hamnar på golvet och fastnar under mina fötter... Kan jag inte bara slappna av och låta saker vara nån gång? Måste jag springa runt som en yr höna och städa undan minsta fläck och dammkorn? Svaret blir naturligtvis, ja det måste jag. Jag bor i en jättefin lägenhet med en jättefin man och kan inte mä när det är smutsigt och stökigt. Och om ingen annan städar, ja då gör ju jag det. Jag har hur mycket tid till det som helst. Det var likadant när jag jobbade inom vården, tömde ingen annan diskmaskinen eller soppåsen oavsett hur länge man väntade (kunde till och med kasta grejer bredvid sopkorgen för att "tala om" att den var överfull men det var i ala fall ingen som gjorde det) så gjorde ju jag det. Korvbullen brukar säga, när jag snäst åt honom nån gång, att han tänkt städa på det och det stället men att jag alltid hinner före. Det ligger något i det men samtidigt så undrar jag varför man går och tänker på att städa eller plocka undan något istället för att göra det på studs. Då blir ju alla nöjda och glada.

Ibland tänker jag att jag skulle köra på att inte ta undan allt som jag tar undan varje dag för att det ska se ut så här här hemma. Ibland tänker jag att jag inte ska damma eller ta ut soporna bara för att se hur länge det tar innan någon annan (Korvbullen då för Fille gör ju inget) gör det men det går någon timma och sedan är jag där och torkar eller kastar. Jag kan helt enkelt inte se det... Förstår ni vad jag menar? När jag får barn så kommer det vara exakt lika jävla svårt att låta bli att städa deras rum när det är stökigt. Är hela lägenheten fin så vill jag ju att barnets rum också ska vara det samtidigt som jag självklart förstår att ungen måste lära sig att göra det själv. Det är faktiskt ingen annan som plockar upp efter dig... Men här hemma, kanske är jag för snäll och ordningssam? Jag plockar undan smulhögen på Korvbullens datorbord, jag tvättar och viker hans kläder, jag sopar undan brödsmulorna efter hans morgonsmörgås när han glömt att göra det och jag bäddar sängen, varje dag! Har han blivit van med detta? Har jag skämt bort honom? Jag kan knappt komma på någon gång när han behövt ta undan smuts eller något efter mig, det gör jag själv för jag vet att ingen städar efter mig förutom mig själv. Alltså har jag att välja på att ta undan saker direkt eller vänta till morgondagen. Valet blir för mig ganska enkelt...

Jag vill inte alls kasta skit på min sambo, han är den bästa sambo man kan tänka sig men ibland så tröttnar även jag på att alltid ordna det fint när någon i alla fall glömmer att ta bort smörgåssmulor, inte hänger undan tvätten som torkat för länge sedan, plockar ur diskmaskinen eller går till glasigloon med tomglasflaskor... Det tar ganska mycket tid av min vardag att upprätthålla lägenhetens skick, tid som exempelvis min sambo aldrig ser att jag spenderar på det jag gör. Men faktum är att städning och matlagning tar ganska lång tid. Det är också ett arbete faktiskt. Och just idag är jag så urbota trött på allt vad hushållsarbete heter. Matlagning ska vi inte ens tala om... Jag åt ingen middag igår för att jag var irriterad på att min fina, fina sambo skulle göra köttfärssås och ris, typ den värsta maträtten. Jag var inte alls sugen på det, jag var inte sugen på något annat heller för den delen och i ren protest så åt jag inte maten han lagat. Därav irritationen över riskastrullen och skyddslocket som idag låg i diskhon alldeles odiskade...

Så nu sitter jag alltså här, med en ren lägenhet, ingen middag på spisen och ett blogginlägg som jag säkert kommer ångra att jag skrev. Börjar få huvudvärk också, har inte ätit någon lunch... Borde åka och handla också. Igen... Och panta tomburkarna som står i överflöd i städskrubben och alltid åker ut med ett enda kabooooooom när dammsugaren ska fram. *suck*

Jaa, för alla er som inte är sambos än, så här är det och egentligen så gillar jag det. Det är bara det att idag är jag inte riktigt mig själv. Och Korvis, du är den finaste människan på jorden trots att vi har olika syn på hushållsarbete och undanplockning av saker och ting. Puss!

 

Karolina

12 december 2011 20:34

Fina Madde!

Denna artikel får du inte missa när du ändå behandlar ämnet.

http://www.aftonbladet.se/wendela/article13818235.ab

Obs! Hemma hos oss är det jag som är sämst på att städa. Jag ser inte dammtussarna för allt i världen:) om det kan va nån tröst..

 

Alle

19 december 2011 09:36

Ja i bland blir man bara så jäkla less...på allt!
Ha en skön jul och ett gott nytt år... Alle

http://www.alleswe.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...