Hallpj, det är jag igen. Idag är jag inte alls arg. Jag orkar aldrig vara arg särskilt länge. Jag ville mest bara dela med mig av dagens bullberg som började så här fint i den enorma degbunken.

Efter alldeles för lång jäsning (glömde bort degen när jag fick hem mitt studieintyg där jag inte registrerats på tre kurser och började reka i det...) så såg degen ut som en enorm svamp i för liten kostym. Några degkluttar hade till och med vågat släppa taget om sin kära mor och landat på spishällen där de inte kunde ta sig längre. Naturligtvis, som den underbara människa jag är, så sammanförde jag rymlingarna med sin mor och lät dem kramas till en stor härligt vaniljdoftande deg.

Det bästa med att baka, det är att det doftar så gott. Jag hoppas att hela trapphuset fylldes av bulldoft för det känns så välkomnande att kliva in i farstun då. Som om någon kommer att öppna en dörr och bjuda in en på kaffe och nybakta bullar direkt från ugnen. Men nä, det händer aldrig...

Här har vi moder deg i all sin prakt. Det blir ganska mycket deg på en liter degvätska har jag kommit fram till.

Och här har vi bullberget! Jag vet inte hur många det blev men det räcker nog till ett eller två kompanier... Bredvid berget så ser ni en kastrull. I skrivandets stund så hör jag hur den kokar över och fördärvar spisplattorna... I alla fall så ska det bli äppelkräm när den kokat färdigt. Det är något av det bästa jag vet.