Tänker fortfarande på dig, hela tiden. Kan inte sova om kvällarna hur trött jag än är. Hur kunde det bli så här tokigt?

I morgon är jag tillbaka på jobbet. Min kropp kommer att vara där men tankarna, de kommer nog vara någon annan stans. Med dig. Vi ska flyga över gröna ängar och jag ska höra ditt gurglande skratt som bubblar ut ur ditt lilla bröst. Du ska klämma om min tumme med din lilla, lilla hand och jag ska smeka ditt lilla veck i nacken, det där som du ärvt efter din pappa...

Det känns jobbigt att gå tillbaka, måste börja om med allt. Måste höra alla som beklagar och säger att det nog kommer att gå bättre nästa gång. Måste försöka att inte gråta. Ska vara stark nu och fokusera på framtiden precis som jag sagt till så många redan. Men det är svårt. Du fanns ju inne i mig fast ändå inte. Det var ju du som skulle bli vår framtid, inte den här tomheten...

Jag skrattade högt idag. Var glad. Det är skönt men känns ändå så konstigt. Får jag vara glad? Varför och hur är det ens möjligt? Är inte människan otrolig egentligen? Hur vi går vidare, snörar på oss andra skor och bara plöjer vår väg framåt. Drivs av någon märklig kraft.

Drivs av drömmar...

 

sara

28 maj 2013 21:28

Kram

http://sanellie.bloggplatsen.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...