J gick och lade sig tidigt igår kväll. Alltså jättetidigt. Jag satt kvar uppe, inte ens nån idé att tänka på sängen vid halv nio- tiden. Men när det inte längre fanns något att glo på på tv:n, mitt enda nattliga sällskap, så borstade jag tänderna å kröp ner bredvid min man. Då var klockan en bit efter tolv.

Bullen bökade som vanligt och det tar alltid en stund att komma till ro och hitta en bekväm position att sova i. Vaknar till flera gånger av att någon puffar på mig men sover vidare tills det inte går att undvika de där puffarna längre. Jag snarkar igen! Det är J som puffar.

När jag inser det så blir jag klarvaken, känner en vag irritation i bröstet. Försöker blunda och slappna av men jag vet att detta kommer fortsätta om jag somnar om. Jävla skit! Rycker telefonen ur laddaren, klockan står på 01.32 och jag blir arg och ledsen samtidigt. Jag har kanske sovit 40 min eller nåt tills jag blev buffad på. Det känns som ett jäkla skämt och jag går ut ur sovrummet. Ingen idé!

Börjar gråta så fort jag stängt sovrumsdörren. Gråter av ren irritation, gråter för att jag blir arg och irriterad på min puffande man och min jävla snarkning som tycks ha tilltagit nu i slutet av graviditeten. Jag grinar för att jag inte orkar tänka på den där grå soffan ute i vardagsrummet som jag nu måste gå och lägga mig i. Har nämligen spenderat hela jäkla långa söndagen i den och det gör ont överallt bara av tanken att jag ska lägga mig där...igen. Gråter för att jag inser att det kommer ta säkert ytterligare en timme innan jag kommer att komma till ro och eventuellt somna om. Gråter för att klockan visar att hela jävla natten är kvar. Gråter för att jag blir arg på J som väckt mig igen trots att jag verkligen inser att det är svårt att sova bredvid nån som drar timmerstockar. Jag klandrar honom inte, förstår precis. Jag vill verkligen inte bli arg men det är som att trycka på en knapp. Känner mig skitkänslig, precis som när man ska ha mens. Den där mycket välbekanta irritationen bara bubblar fram ur mig och jag hatar det.

Jag vill bara få sova. Gärna bredvid min älskade man de här få nätterna som är kvar. Jag vill inte snarka och bli arg eller sova på soffan så att jag blir alldeles krum. Vill inte!!!


Jag har just påbörjat den nionde och sista graviditetsmånaden och ja...den ser ju ut att bli jätterolig!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...