En kroppslig ångest börjar krypa bakom pannbenet. Drar och sliter i tankarna och håller mig vaken efter spöktimman...

Den mjuka magen vägrar att samarbeta, precis som vanligt. Avskyr den. 

Håret ligger i fel ordning. Oordning är något av det värsta jag vet.

Benen vägrar gå framåt, så rädda för att trampa fel. Nya skor?

Händerna styr men hjärnan är tom. Gamla ord som återanvänds.

Munnen ler för den längtar men insidan är rädd. Handböcker, finns det?

Rösten verkar stark men darrar i sin ensamhet. Tanken av att inte duga får vem som helst att gråta.

Armarna fladdrar. Kan gäddhänget få en att flyga?

Ryggraden så rak och stark. Precis som en ölkorv.

Herregud vilken natt!