Kylan biter i kinderna. Ber henne skita i allt och sparka demonerna åt helvete!

Sätter sig ner.

Iskallt. Kanske lika bra att frysa fast, invänta det sista andetaget och somna in? 

De blanka ögonen speglas i trottoaren av glas. Allt är glansigt och vitt. Glittrigt. Just nu är världen är en diamant. Rå och vass men ändå vacker.

Saknaden brände i bröstet och lyckan hade byggt sig en mur. Inget skulle överleva.

På håll såg hon blinkande ljus, stjärnor i vardagen, och nakna träd. Frös dem inte? Hon ville krama dem och be dem att hålla ut lite till, tills sommaren kom.

Kunde träden så kunde hon.