Nu börjas det igen... vikthetsen inför beach 2009.

Visserligen har den pågått ett tag men det är nu, när värmen kommit (och försvunnit) som folket blir som tokiga. Den liksom påminner dem om nyårslöftet som de gav i början på året, de där vanliga orden som man vet att man aldrig kommer att hålla.

Ölmagar och knullhandtag, dallerlår och gäddhäng, slappa vader och dubbelhakor, allt ska bort! Fram med sexpacken och getingmidjorna, nu är det dags att spänna och pråla sig på gymet och svettas tills man dör av vätskebrist. Fram med den igendammade stegräknaren och vässa spetsarna på gångstavarna. Lufta gympadojjorna och stretcha ordentligt. 

Eller.

Så kan man ju välja någon av aftonbladets dieter. Nu kan man både bli smal och snygg på åtta, sex eller fyra veckor... Bara att välja. Dessutom utan att anstränga sig det minsta och fortfarande äta gott. Ta ett piller efter maten bara, Liposinol, äppelcidertabletter, Figurett eller helt enkelt ett par koffeintabletter som ger ett snabbt energitillskott så att du orkar träna efter en lång arbetsdag. 

Om inte det fungerar.

Kanske en färdigblandad Nutrilett shake kan fresta? Choklad eler fruktsmak i en läckert utformad förpackning som får dina smaklökar att vattna hela din mun. Eller varför inte en liten, liten chokladbar? Det är ju gott, alla gillar väl choklad? Att den är hård som sten och smakar som om den vore minst 20 år gammal får man lägga åt sidan. Se på det läckra kakaoöverdraget, håll för näsan och minns hur en riktig chokladkaka smakar så ska den nog gå ner. Sätt inte i halsen bara och akta plomberna för sjutton. Hungern, den skrikande, som dyker upp efter någon timma är bara en illusion, en oas i en torr öken och en dröm. Jag lovar...

Nää, usch jag blir så trött! Varje gång jag läser på aftonbladets hemsida så ser jag minst tre stycken annonser om hur man ska lyckas gå ner i vikt och bli smal, smal, smal... Till midsommar, till jul, till nyår osv... Varje gång jag går in i en affär och glor lite i tidningsstället så finner man ungefär fem magasin som ger en tips och idéer om hur man fort och effektivt kan gå ner i vikt... Varje gång jag slår på tv:n så matas min hjärna med olika reklamfilmer så som allevo, kellogs special K, nutrilette och annat tjafs.  Inte ens tv-shop låter ens kropp vara ifred. Där finns piller till både det ena och det andra, eller ett svindyrt träningsredskap som någon påtvingad, sedan födseln, redan pinnsmal skådis får propagera för.

Hur mycket orkar man ta in egentligen? När får det vara nog?

Jag vet att jag är tjock, det är ingen nyhet. Det har jag varit sedan den dagen då jag lämnade min mors trygga och varma mage. Jag vet också att dessa dieter och piller och allt vad det är inte fungerar. Isåfall skulle väl ingen människa här på jorden vara tjock? Visst, det kanske fungerar att leva på nutrilettdrinkar och visst, man kanske går ner några kilon, ett tag... Men sedan då? 

Är det värt att gå omkring alldeles orkeslös och trött för att gå ner några kilon och sedan gå upp dem igen? Jag har själv prövat, både nutrilett, äppelcidervinäge, chokladbars och liposinol (som dessutom närmare 300 kronor per förpackning som inte ens räcker i en månad, inte något för mig som är fattig student) utan någon effekt alls. Jag har tröttnat och ledsnat och förbannat mig själv för mitt utseende och min tröga kropp som vägrar gå ner i vikt samtidigt som jag tycker att jag har rätt att se ut precis som jag gör utan att jag ska behöva ursäkta mig när jag äter det ena eller det andra.

Nej jag kan bli rejält jäkla förbannad på sättet som vi (speciellt kvinnor) ser på våra kroppar. Jag kan bli arg på mig själv de dagar då jag önskar att jag vägde ungefär 12 kilo och kunde köpa ett par byxor i storlek xs medans någonkallade mig spinkis. Det kommer aldrig att hända, jag vet, men ibland önskar jag det. Det kan jag bli arg över. Skitarg. För vem eller vilka har stoppat dessa tankar in i min skalle? Varför får jag inte vara nöjd över min kropp och hur jag ser ut, alltid? Jag vill ju tycka att jag är fin men när låren dallrar och magen har blivit en bulldeg samtidigt som kycklingfiléerna där bak på ryggen blir allt tydligare och bilderna på smala fina människor utan celluliter omgärdar en överallt så känner man sig inte så lyckad. Genetiskt sett.

Men i huvudet är jag inte alls överviktig, min hjärna väger nog ungefär lika mycket som alla andras. Eller kan man kanske drabbas av "fetthjärna"? 

Nej jag tycker faktiskt om att röra på mig och ja, jag älskar grönsaker  fastän jag är tjock! Ja, jag ska klä mig i baddräkt och sola på stranden i år igen och ja, jag tänker äta choklad när jag blir sugen på det. Jag tänker dessutom vara glad för den jag är och försöka tycka om min kropp, alltid och jag tänker faan skita i alla vikttips hitan och ditan för de gör mig inte ett dugg lyckligare.

Det skålar vi för! SKÅL!