Jag fick ett tetips från en klasskamrat igår. Violte. Låter gudomligt gott men finns bara att köpa i en butik i strängnäs eller från denhär sidan. Det är ganska dyrt men smakar säkert alldeles gudomligt!!! Så fort jag får råd så ska jag beställa mig en burk.

Te är nog något av det bästa som finns!

Jag luktar äckligt och är svettig men jätteglad!

Jag har precis kommit hem från min första tur uppe i spåret sedan jag bröt benet.  Det var så ofantligt skönt att få använda sin kropp till något mer än att gå och cykla. Att få sträcka ut sig i spåret och springa var nog den bästa känslan på bra länge trots att jag med min nyfunna fobi mot sådant som  sticker upp, ner eller är fuktigt och halt i min gångbana tyckte att det var obehagligt ibland. Uppe i spåret finns det nämligen lera,rötter, stenar och annat obehagligt som man kan snubbla och halka på. 

När jag som bäst hade fått upp farten och flåset så stannade jag tvärt framför ett stort glansigt hav av lera. Jag tänkte att springer jag där så ramlar jag...

Det slutade med att jag inte sprang hela varvet runt utan sprang de sträckor där marken var torr och i mina ögon "säker". Så kanske joggade jag allt som allt 1/3 av varvet på 2,7 km. Det var så himla härligt. Det är inte mycket eller särkislt långt, jag vet men jag har i alla fall börjat nu och visst, det kändes inte så skönt i foten men det sket jag i. Det ska inte hindra mig ett dugg mera, ja e så himla less på foten och allt som har med den att göra så nu ger jag blanka faan i den.

En sak som är säker är att maddluren behöver införskaffa sig lite nya träningskläder... Byxorna är utslitna i grenen och håller nog inte mer än en vända till i spåret, dessutom är de för stora och åker ner. Sporttoppen ska vi inte ens tala om, den har jag haft i ett århundrade tror jag och stöder inte sådär jättebra...haha skumpidumpedidump! Så ja, när jag får pengar nån gång så ska jag investera i nya träningskläder... blir lite roligare att ta sig ut och iväg att träna då.

Nu hoppas jag att min fot är snäll och inte börjar göra ont. Jag måste ju testa hur den fungerar och vad jag kan göra med den. Nu är jag glad att jag kan gå normalt utan smärta och faktiskt jogga en bit. :) Framsteg, framsteg!  

Nä banne mig, idag är jag stolt över mig själv. Jag har just klarat av den första helgen på jobbet, dvs ca 30 timmars arbete, och en joggingtur i spåret.

Nu ska jag lyssna på Håkan Hellström, ta mig en dusch och sedan äta bruna bönor och prinskorv! Tack å hej gåsleverpastej!