Nja, just det här violteet var väl ingen direkt smaksensation. Måste nog prova på den där dyra sorten... Eller nåt.

Men jag sörplar vidare... det värmer gott i magen i alla fall. :)

Jag somnade gott i den nya stora och jättefina sängen. Lagom hård och utan en "grop" att falla ner i... I morse vaknade jag halv elva men låg kvar länge, bara för att jag kunde och för att det var så himmelens bekvämt, och läste en bra bok. En fin start på dagen. Den hade bara kunnat bli bättre om korvbullen hade legat där bredvid när jag vaknade... Men snart så kommer han hem och provsover han åxå. :)

Nu sitter jag här med en mugg violte... Japp, jag gick ner till stadens tebutik idag och frågade om de hade. Det hade dem så jag köpte ett hekto. Skall alldeles straxt se om det smakar bra. Annars får jag prova på någon annan sort. 

Imorgon är det jobbet som gäller igen. *suck* Hela helgen skall spenderas på demensboendet. *större suck* Jag vill hellre vara ledig och cykla ut till någon strand och bada hela dagarna men icke sade nicke... (Vem faan är den där nicke egentligen??? Och vad var det som han inte fick???)

I Onsdags när jag jobbade som kom min arbetskollega ner med ett kuvert i handen. Kuvertet var till mig och innehöll min löneförhöjning... Oj så trevligt tänkte jag och öppnade.

400 kronor. FYRAHUNDRA ynka kronor! Vilket skämt??? De hade lika gärna kunnat kasta en bytta potatismos i nyllet på mig. 400. Vad räcker det till? Om man räknar bort skatten på drygt 160 kronor och hyreshöjningen för i år så blir det ungefär 140 kronor kvar... När man sedan kom hem och fann en räkning från kommunal i brevlådan så upptäckte jag att de höjt den med en hundring så vi kan ta bort ännu en hundralapp på den så kallade löneförhöjningen och vad får vi väl kvar? Ungefär 40 kronor!  Hmmmm låt se, vad kan man få för det? Typ en limpa och en liter mjölk. Det är som ett hån mot en när man jobbar och sliter och gör sitt bästa fastän man varken orkar eller vill ibland. När man sedan tänker efter på allt jobb som vi på det demensboendet där jag jobbar, tvingas utföra så känns det hela mer som ett dåligt skämt. Vi jobbar för två men får lön för en halv... Ungefär så känns det. Att ensam ta hand om sju dementa personer tar musten ur en ibland (Ganska ofta). Dessutom är man konstant irriterad och arg över hur det fungerar, eller snarare inte fungerar inom vården.

Men, vem är jag att klaga, jag har en fast anställning, jag vet. Men jag avskyr den! Jag avskyr företaget jag jobbar för och jag avskyr att "stå" för deras värderingar.

Jag skall göra allt som står i min makt till hösten för att försöka hitta något annat jobb. 

Att samtidigt läsa notiser om tex Reinfeldts lilla löneförhöjning får en bara att vilja kräkas. Hur kan man ens kräva löneförhöjning när man får 135 000 kronor i månaden????? Det är ju inte klokt. När det nu råder en sådan finanskris så tycker jag att alla som redan har en lön som man kan leva på i ett halvår framöver inte behöver få någon löneförhöjning. De pengarna skulle istället kunna gå till annat. Anställa fler folk inom vården till exempel eller höja tjänstgöringsgraderna så att alla faktiskt kan ha en möjlighet att dra in mer än tio ynka tusenlappar i månaden oh kanske då kunna sparar lite till sin pension eller något annat... Men nej, där kommer den där nicke igen... 

Ibland blir jag så grymt irriterad på hur det är i samhället. Speciellt när det kommer till våra löner, vi som jobbar inom vården. Om alla bara visste hur vi sliter och jobbar för att få ihop de små kronorna som sedan landar i lönekuvertet... Om ni visste!

Alla som inte jobbat inom vården borde komma förbi mig på mitt jobb och prova på en vecka! Välkomna!

I slutändan, när jag nu tänker efter så går jag back trots denna så kallade löneförhöjning. Höjningen på exempelvis mat och sådant annat livsnödvändigt har jag inte ens orkat ta med i beräkningarna... Men vem faan bryr sig, det är ju bara pengar... Inget viktigt!