Jag somnade gott i den nya stora och jättefina sängen. Lagom hård och utan en "grop" att falla ner i... I morse vaknade jag halv elva men låg kvar länge, bara för att jag kunde och för att det var så himmelens bekvämt, och läste en bra bok. En fin start på dagen. Den hade bara kunnat bli bättre om korvbullen hade legat där bredvid när jag vaknade... Men snart så kommer han hem och provsover han åxå. :)

Nu sitter jag här med en mugg violte... Japp, jag gick ner till stadens tebutik idag och frågade om de hade. Det hade dem så jag köpte ett hekto. Skall alldeles straxt se om det smakar bra. Annars får jag prova på någon annan sort. 

Imorgon är det jobbet som gäller igen. *suck* Hela helgen skall spenderas på demensboendet. *större suck* Jag vill hellre vara ledig och cykla ut till någon strand och bada hela dagarna men icke sade nicke... (Vem faan är den där nicke egentligen??? Och vad var det som han inte fick???)

I Onsdags när jag jobbade som kom min arbetskollega ner med ett kuvert i handen. Kuvertet var till mig och innehöll min löneförhöjning... Oj så trevligt tänkte jag och öppnade.

400 kronor. FYRAHUNDRA ynka kronor! Vilket skämt??? De hade lika gärna kunnat kasta en bytta potatismos i nyllet på mig. 400. Vad räcker det till? Om man räknar bort skatten på drygt 160 kronor och hyreshöjningen för i år så blir det ungefär 140 kronor kvar... När man sedan kom hem och fann en räkning från kommunal i brevlådan så upptäckte jag att de höjt den med en hundring så vi kan ta bort ännu en hundralapp på den så kallade löneförhöjningen och vad får vi väl kvar? Ungefär 40 kronor!  Hmmmm låt se, vad kan man få för det? Typ en limpa och en liter mjölk. Det är som ett hån mot en när man jobbar och sliter och gör sitt bästa fastän man varken orkar eller vill ibland. När man sedan tänker efter på allt jobb som vi på det demensboendet där jag jobbar, tvingas utföra så känns det hela mer som ett dåligt skämt. Vi jobbar för två men får lön för en halv... Ungefär så känns det. Att ensam ta hand om sju dementa personer tar musten ur en ibland (Ganska ofta). Dessutom är man konstant irriterad och arg över hur det fungerar, eller snarare inte fungerar inom vården.

Men, vem är jag att klaga, jag har en fast anställning, jag vet. Men jag avskyr den! Jag avskyr företaget jag jobbar för och jag avskyr att "stå" för deras värderingar.

Jag skall göra allt som står i min makt till hösten för att försöka hitta något annat jobb. 

Att samtidigt läsa notiser om tex Reinfeldts lilla löneförhöjning får en bara att vilja kräkas. Hur kan man ens kräva löneförhöjning när man får 135 000 kronor i månaden????? Det är ju inte klokt. När det nu råder en sådan finanskris så tycker jag att alla som redan har en lön som man kan leva på i ett halvår framöver inte behöver få någon löneförhöjning. De pengarna skulle istället kunna gå till annat. Anställa fler folk inom vården till exempel eller höja tjänstgöringsgraderna så att alla faktiskt kan ha en möjlighet att dra in mer än tio ynka tusenlappar i månaden oh kanske då kunna sparar lite till sin pension eller något annat... Men nej, där kommer den där nicke igen... 

Ibland blir jag så grymt irriterad på hur det är i samhället. Speciellt när det kommer till våra löner, vi som jobbar inom vården. Om alla bara visste hur vi sliter och jobbar för att få ihop de små kronorna som sedan landar i lönekuvertet... Om ni visste!

Alla som inte jobbat inom vården borde komma förbi mig på mitt jobb och prova på en vecka! Välkomna!

I slutändan, när jag nu tänker efter så går jag back trots denna så kallade löneförhöjning. Höjningen på exempelvis mat och sådant annat livsnödvändigt har jag inte ens orkat ta med i beräkningarna... Men vem faan bryr sig, det är ju bara pengar... Inget viktigt!

 

Louise

27 juni 2009 16:11

Håller med dig angående löner!!! Kram

http://solros.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...