Hej hopp dagboken!

För de som bryr sig så har jag precis återkommit från doktorn. Änteligen!

Nu är jag inne på den tredje förkylningsveckan och är inte ett dugg bättre i luftrören/lungorna. Det har snarare blivit sämre för varje dag och imorse hostade jag så att jag höll på att lägga en spya mitt på golvet. Det är vidrigt!

Min härliga svärmor som jobbar som sjuksköterska på en vårdecentral här i Enköping fixade en tid åt mig idag och det tackar jag för! Jag har vart inlåst här i lägenheten hur många dagar som helst (om man bortser från i fredags när jag var på besök i Uppsala och tappade hörseln på grund av vad jag trodde var snor men som doktorn nu förklarade var en stel trumhinna som också den blivit angripen av min sjukdom och vägrade fungera) å tyckte att ja, kanske är det inte så farligt ändå. Jag kommer att överleva. Men hej! Efter cykelturen till och från doktorn så kan jag konstatera att jag INTE ÄR FRISK hur mycket jag än vill och önskar det!

Jag har nog aldrig cyklat så långsamt eller hostat så mycket någonsin i hela mitt liv. Grejjen är den att det känns lite mer okej så länge man är hemma och sitter still men så fort jag gör något, hänger tvätt eller som nyss, cyklar, så är det liksom stopp i lungorna. Det går inte att andas utan att hosta. Det är en vidrig känsla att känna att ens kropp sviker en fastän man försöker allt vad man kan och orkar. Jag vill cykla och jag vill promenera!!! Jag vill inte sitta här inne längre och ruttna bort som en soffpotatis!!

Jag brukar inte gå till doktorn, jag tänker att allt inte är så farligt och att det går över med tiden. Jag tycker det känns lite töntigt och fånigt att gå till vårdcentralen bara för att få lite hjälp med andningen... Hahaha men idag så slog det mig att det är ju faktiskt ganska jävla underbart att kunna andas! Det kanske inte är så fånigt att söka för sånt? Jag menar min livskvallité är ju inte direkt den bästa när jag är sjuk. Jag orkar ju ingenting men samtidigt, det finns ju dem som har det 10000000 gånger värre... Nåja man ska ju ta hand om sig och det har jag gjort nu. Tyvär så tror jag att jag blir hemma resten av veckan också för det går inte att gå runt utan att kunna andas och dessutom så tycker folk (även jag) att det är jäkligt äckligt med folk som går runt och hostar lungorna ur sig på allmänna platser. För faan, man kan ju bli sjuk!! :P

Doktorn var inte snål idag, han skrev ut i stort sätt hela apoteket åt mig. Cocillana, Bricanyl, Pulmicort, penicillin och cortisontabletter! Jag kommer att må som en prins om ett tag när alla substanser börjar verka. Gud, när åt jag penicillin senast? Får man inte en massa sjuka biverkningar av sånnahär droger? Då har jag lektyr att läsa (bipacksedlar) medans jag åker in i dimman av morfin och cortison! Härligt!

Välkomna ni också, välkomna in i dimman!

 

sandra

12 oktober 2010 22:05

åh, tack så jättemycket! :)

och du, hoppas att alla medicinerna hjälper så att du mår bättre snart. det där låter riktigt jobbigt!

http://yousoundsotwee.blogg.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...