Direktlänk till inlägg 12 april 2011
Jag sitter här med små tårar i ögonen. Inte för att jag är ledsen, nej tvärt om. Jag är hur glad som helst. Lättad skulle man kunna säga.
Jag fick nämligen besked från försäkringsbolaget nyss. Ett glädjande besked som gör det lite mera värt att ha en klumpfot med lösa delar inuti som värker då och då. Ett besked som gjorde att det känns lite mera värt att ha suttit och väntat på posten varje dag.
Nu har jag en invaliditetsgrad på under 5 procent på min högerfot, det har försäkringsbolaget bestämt. Det känns ganska skönt att någon annan bestämt saker utifrån vad jag skrivit ner och berättat. Det känns skönt att någon annan också tycker att det är fel på min fot, inte bara jag...
Det är ett jäkla sjå med alla olika papper som ska hitan och ditan men det är värt det nu i efterhand. Så ni som har skadat er någon gång eller kommer att göra det i framtiden, glöm inte bort eller skit i att kontakta era försäkringsbolag. Det kan faktiskt vara värt allt jobb någon gång i slutändan... (Så är det väl i och för sig med allt)
För två år sedan bröt jag alltså fotleden på Eskilstuna tågstation och nu sitter jag i Ennköping med en klumpfot men ett något större belopp på kontot.
Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...
Må | Ti | On | To | Fr | Lö | Sö | |||
1 | 2 |
3 |
|||||||
4 |
5 | 6 |
7 |
8 | 9 | 10 | |||
11 |
12 | 13 |
14 | 15 |
16 | 17 | |||
18 |
19 | 20 |
21 |
22 |
23 |
24 |
|||
25 |
26 | 27 |
28 | 29 | 30 |
||||
|