Så här ser årets Majblomma ut. Fin va?

Det var så roligt för min mamma sms:ade mig tidigare idag och sade åt mig att hålla mgi ifrån alla former av butiker för nu börjar barnen sälja Majblommor och är alldeles galna. Jag skickade ett sms tillbaka och sade att jag tänkte testa en ny taktik i år, nämligen att köpa den största Majblomman som finns så att alla säljande barn där ute ser att jag redan köpt en. På så vis så hoppas jag slippa allt tjat om att jag ska köpa och ungarna slipper höra orden Nej tack, från min mun.

Precis nyss så ringde det på dörren och där utanför stod en rädd, eventuellt väldigt blyg, liten flicka med en försäljningsväska på magen och undrade om jag ville köpa en Majblomma. Man behöver tydligen inte gå ner på stan för att bli påprackad en blomma... Jag sade att jag ville ha den största de hade som inte var en dekal och då bidde det kransen. Den kostade 30 kronor och det kan det ju vara värt. Jag önskade henne lycka till och jag fick ett leende tillbaka. Det värmde i hjärtat.

Frågan är om nu om min tes med att ha den största blomman fungerar... Jag ska testa imorgon tänkte jag. Jag ska medvetet gå en runda på stan och besöka mataffären för att se hur många som vågar fråga trots att jag redan har en stor krans på jackan. Spännande.

Nåja, jag tycker att du också ska köpa en Majblomma i år. De är fina och pengarna går till olika goda ändamål som du kan läsa om här.

Jag har setat här nu i flera timmar framför datorn och gått igenom en massa gamla skolarbeten. Jag har läst, begrundat och läst igen. Och jag kommer inte fram till någonting alls...

Jag blir knäpp för jag sitter här och eggar upp mig själv (inte på det viset) och inser hur jävla mycket jag vill ha det där jobbet och det sätter en sådan enorm press på mig och jag får beslutsångest om vilka tre representativa arbetsprover jag ska välja att skicka in. När jag har läst alla gamla arbeten och rapporter så blir jag förundrad över hur mycket bra saker jag faktiskt har gjort. Trots att jag inte fått så jättebra betyg på många saker så är jag ändå väldigt stolt och nöjd över vad jag åstadkommit.

I arbetsansökan står det att de vill ha arbetsprover från det senaste året men jag har ju mest skrivit rapporter och analyser förutom på praktiken där jag i princip bara gjorde enkäter ute på stan i Västerås... Det mesta jag har är ju mer än två år gammalt men jag tänker att det inte spelar någon roll. Jag skickar in gammalt skoljobb och hoppas på att det funkar. Jag tänker inte sätta mig och skriva nya saker på en vecka bara för att ha något "nytt" att skicka in. Det blir bara stressigt och troligtvis inte alls lika bra. Eller vad säger du? Hur ska jag göra?

Jag vill så gärna ha någon av mina vänner här och diskutera med eller någon annan, vem som helst för jag blir tokig av det här. Just nu diskuterar jag ju med bloggen, som ni märker... Jag försöker desperat att komma på vad som är bra och inte, vad de kan tycka om och inte och hur jag ska få in så mycket av det de söker på så lite som möjligt.

Jag har skrivit ut lite material som jag kanske vill skicka in men jag vill att någon mer än jag ska vara med och bestämma för det är en omöjlighet för mig känner jag.

I annonsen så söker de efter en person som har:

• Många års erfarenhet av de arbetsuppgifter som ingår.
• Högskoleutbildning inom kommunikation eller Journalistik.
• God känsla för bild och form samt är en van skribent. Erfarenhet av klarspråksarbete är en fördel.
• Van användare av Officepaketet och har erfarenhet av webbverktyg, Photoshop och InDesign.
• Goda kunskaper i engelska.
• Erfarenhet av sociala medier, upphandling, fotografering och gärna medborgardialog.
• Drivande, lyhörd och flexibel med mycket god samarbetsförmåga.
• Erfarenhet av offentlig verksamhet och intresse för samhällsfrågor.

Jag anser att jag passar in på många av de här punkterna. Jag har inte många års erfarenhet inom just det här yrket eftersom jag är färdigutbildad snart men jag har jobbat länge inom vården och samhällsfrågor är något som engagerar (och upprör) mig. Jag samarbetar bra (tycker jag själv) och jag fotograferar. Jag har erfarenhet av Officepaketet och Indesign samt en del andra publiceringsverktyg. Jag är en van skribent och klarpråksarbete är ju det som jag är mest intresserad av och som jag har jobbat mest med i skolan.

Gode gud vad det här är svårt och jobbigt. Jag är liksom redan skitnervös och då har jag inte ens sökt jobbet än... Jag kan liksom knappt sitta still. Kan inte tänka på något annat, inte ens examensarbetet känns viktigt i jämförelse. Det här går liksom först... På nåt vis. Det är så jäkla viktigt och jag vill verkligen ha ett jobb, det här jobbet!

Det gick snabbt!

Nyss fick jag ett sms där det stod att telefonen troligtvis blir klar idag och att Elgiganten skickar den vidare hem till mig så fort den kommit till dem. Det borde betyda att jag får telefonen nästa vecka nån gång.

När jag själv gör en koll på hur det ligger till med min telefon på Elgigantens hemsida så får jag exakt samma meddelande som förut, att servicetiden är 2-3 veckor osv. Det här med att man kan se status för sin service är ju bara bogus, de skickar väl samma meddelande till alla oavsett om din produkt är kasserad, lagad, på lagning eller någon annan stans. Varför har man en sådan "tjänst" när den ändå inte fungerar? Om min telefon nu befinner sig i slutstadiet på sin "lagning" så borde det ju komma upp ett sådant meddelande. Eller?

Att man ska behöva bli arg och skicka klagomålsmail för att det ska hända nåt...

Varje gång jag ser den där gröna påsen som jag försökt gömma i garderoben så känner jag hur ilskan blossar upp. Igår så skickade jag därför ett argt mail till Elgiganten där jag skrev om hur otrevlig jag tyckte att försäljaren var och hur oerhört dåligt det är att man inte får lämna tillbaka en vara som inte fungerar som den ska.

Nyss ringde telefonen, det var samme försäljare som talade om hur dåligt han hade mått efter att jag gått från affären där jag stått och gråtit i ren ilska över hela systemet och den förbannade telefonjävlen. Han hade fått mitt mail idag och var antagligen tvungen att ringa till mig för att reda ut hela grejen... Det är väl något som ingår i deras arbete.

Han bad om ursäkt om han upplevts som otrevlig och vi pratade en lång stund om varför saker och ting är som de är och varför jag inte fick någon telefon tillbaka och så vidare. Yada, yada, yada.

Under hela tiden jag pratade med honom så hade jag i åtanke att han är en försäljare på ett stort företag, allt han säger är inprogrammerat. Han vill bara att jag ska bli glad och nöjd vilket jag absolut inte tänker bli!

Jag hade bestämt mig, jag var ju arg! Jag skulle inte bli nöjd förrän jag fått min telefon hel och ren och fungerande tillbaka. Och så börjar han med försäljartaktiken, ni vet hur de gnider och ställer sig in? Det sker utan att man märker det och vips så hörde jag mig själv säga: Tack så jättemycket, nu är jag glad igen!

Va? Neeeej! Jag är fan inte glad! Inte förrän jag fått min telefon. Jag är arg och missnöjd. Så det så!

Han sade att han skulle ge mig ett presentkort och frågade hur mycket jag ville ha (jag hade skrivit i mailet att jag aldrig mer tänkt handla i deras butiker), jag svarade att jag helst av allt bara ville ha telefonen tillbaka men det gick han inte på och lurade på mig ett presentkort och nya skyddsplastgrejer till telefonen. Jäkla försäljare! Nu är jag ju tvungen att handla upp presentkortet sedan och i alla fall besöka deras butiker. Inte ens det hotet kunde jag förverkliga. Typiskt.

Dessutom lovade han att ringa runt och höra sig för om vart min telefon befinner sig och därefter skicka kontinuerliga sms till mig så att jag blir uppdaterad om saken. Och så pratade han om en massa andra saker som jag inte riktigt hängde med på men om telefonen fortfarande inte fungerar när jag får den tillbaka så ska jag kontakta Elgiganten igen för DÅ kanske jag kan få en ny eller en av ett annat märke...

Konstigt det här...

Jösses! Jag säger då det. Jag kan tydligen inte vara arg så länge, det stör mig lite för jag hade velat sätta pojkvaskern på plats och tala om att jag inte alls var det minsta nöjd med den så kallade servicen(Jag sade det till honom men inte på ett sådant auktoriserat sätt som jag önskat). Försäljare har det där tricket, att linda en kring deras lillfinger och få det att kännas som om det nog var mitt fel att allt blev som det blev.

Det var nog jag som hade en dålig dag.

Det var nog mig det berodde på...

Förlåt...

Tack för hjälpen!