Ibland blir jag alldeles förundrad över hur fort några dagar flyter förbi. Så fort man råkar ha det minsta roligt så flyger timmarna iväg och man förstår ingenting när det är dags att åka hem.

Jag har tillbringat nästan fyra dagar nere i ett blåsigt och grått Halmstad och det känns som om vi var där ungefär fem minuter. Helt otroligt at jag sitter i syrrans gamla flickrum och bloggar när jag nyss var nere i hennes mysiga lilla lägenhet och drack kaffe ur den nya kaffebryggaren. Jag vill inte förstå att tiden går så fort och att det kanske dröjer flera månader tills vi ses igen...

Men vi har haft det bra, min mage är tjock, rund och mätt. Jag har ätit alldeles för mycket, men det är det man gör när man har semester. Ska återgå till shakes när jag kommer hem till Enköping imorgon. Ja, jag längtar hem, jag längtar hem till min lägenhet och min säng. Men mest längtar jag efter att få en varm kram från min korvbulle...

I Halmstad var det ruggigt väder mest hela tiden men vi gick en promenad ner till östra stranden och det är så vackert vid havet. Så kallt, så blåsigt och så vackert. Jag önskar att jag hade lite närmare till någon sorts kust så att man kunde åka dit och bara spana ut över horisonten och få känna sig så oerhört liten som man gör när man står inför det brusande havet. Fåglarna skriker i skyn och molnen far förbi i en rasande fart. Sanden är fuktig och snäckorna lyser vita där de ligger krossade bland all bråte. Och det susar i öronen och river i håret...

Jag vill tillbaka snart...