- Hon är tjock mamma, ser du! Mamma, hon är tjock, hon är tjock!

Pojken riktade, samtidigt som han skrek att jag var tjock, en leksakspistol mot mitt ansikte och stirrade in i mina ögon. Jag gjorde ingenting. Jag bara stirrade tillbaka. Skrek han nyss att jag var tjock? Skrek han nyss så högt att hela villaområdet hörde att det gick en tjock människa förbi en liten pojke och hans mamma?

Varför gjorde jag inget? Varför stannade jag inte, hukade mig framför ungen, tittade in i hans ögon och sade åt honom att man inte kallar människor för sådana saker? Vem skulle annars ha talat om det för honom? Han mamma brydde sig tydligen inte ett smack och stod där bakom barnvagnen som var fullproppad med leksaker. Och vem skulle ha talat om för honom att man inte riktar leksakspistoler mot människors ansikten? Varför gjorde jag inget?

Det var ett par dagar sedan det hände men jag minns fortfarande pojkens ögon, pistolen och orden. De sitter fast där nu, där allt det andra sitter. De andra händelserna och orden som människor hasplat ur sig utan att förstå att det fastnar och aldrig försvinner.

Det spelar ingen roll att det var ett barn, det gör lika ont ändå. För det gör ont, att bli kallad tjock. Jag var ute på min motionspromenad, för att bli av med lite fett och kände mig ganska nöjd med mig själv. Då kommer ett barn och dödar allt, dödar känslan av att jag är fin och duktig och bra som rör på mig flera gånger i veckan och inte har ätit lösgodis på en månad. Dödar.

Jag stannade inte, jag lät pojken vinna. Och han dödade mig med sin pistol...

 

anli

19 augusti 2011 15:59

Jag har ingen aning om hur mycket du väger/hur många cm du mäter runt midjan. Men en sak vet jag, snygg som tusan är du! Skulle till exempel kunna göra vad som helst för ditt superfina hår. Vackra ögon har du också. Så det så.

http://www.garnfroken.blogspot.com

madeleine karlsson

19 augusti 2011 16:24

Tack snälla! Jag känner mig oftast ganska okej faktiskt, det är bara när barn skriker högt som det brister ibland...

 

Birran

19 augusti 2011 16:01

Mycket bra skrivet! Jag riktigt kände din känsla av hur du beskrev händelsen och hur du uppfattade den. Hoppas denna pojke får lära sig hur man beter sig och inte beter sig.
Och du är verkligen duktig med din träning. Jag ser inte alls din vikt, utan ser en bra människa. Du är fin, Madde! Kram!

madeleine karlsson

19 augusti 2011 16:23

Jag hoppas att hans mor inte låter sin pojke fortsätta på det viset... Tack fina snälla Birran!!

 

J

20 augusti 2011 18:15

Kram

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...