Nä men okej jag har glömt bort hur det är. Jag har totalt glömt bort hur det känns att drabbas (för det är det man gör) av mens.

Den där vidriga månatliga blödningen som gör att man vill dö. Det gör så ont att man vill kräkas. Mina p-piller brukar vanligtvis skona mig från detta helvete vilket jag är mycket tacksam för eftersom det gör så jävla ont. Men någon gång om året så kommer det så att säga på besök.

Hela dagen har jag legat i sängen framför tv:n och irriterat mig på att jag är kvinna. Jag har mått illa hela dagen och magen är som en stor ballong. Runt magen och ryggen har någon spänt ett skärp, ett skärp av smärta. Man ligger inte bekvämt på något sätt och ibland sticker det till som knivar i den nedre magtrakten. Det är vidrigt och just nu känner jag att jag aldrig vill föda barn... Jag vet att det är en kortsiktig smärta men förfaan ska man må så här?

Allting kommer tillbaka till mig. Tiden när man var mycket, mycket yngre än vad jag är idag och ännu inte börjat med de himmelska små vita tabletterna. Det var precis så här man mådde då. Det är som att åka tillbaka till 14-års åldern. Tiden när det svartnade för ögonen av smärta och gråten låg precis innanför ögonlocket och bara väntade på att få komma loss.

Fy faan! Jag vill dö!