Hela lägenheten är fylld av blommor och leendet går från öra till öra. Jag har haft en himla fin helg fylld av mat, vänskap, kärlek och lycka.

Jag har det så bra i livet och ibland undrar jag hur det kunde bli så.

Runt halsen hänger den silvriga lilla bollen som jag fick i examenspresent av mamma och pappa. Runt handleden ett armband och i öronen ett par vackra örhängen från svärföräldrarna. Hela jag glänser och lyser i solskenet. Jag har fått så mycket fint. Inte bara fysiska saker utan även ord och blickar. Sånt som nästan betyder mer.

I torsdags hade jag min slutredovisning. Muntligt. Det gick jättebra trots att jag var väldigt nervös. Jag insåg, efter opponeringen, att jag nog aldrig varit så stolt över något som jag åstadkommit. Jag har klarat av något som jag själv gav mig in på utan att veta vart jag skulle landa.

Jag har landat nu. Jag har landat i att jag nu mera äger kunskaper som kan ge mig ett jobb. Kunskaper som gör att jag kan söka tjänster som jag tidigare aldrig hade haft en chans att få. Jag är med bland alla de andra nu. De som har utbildningar och stora kunskaper inom vissa områden. Jag kan också vara med och slåss nu! Visa framfötterna.

Framtiden som ligger framför fötterna stirrar på mig ibland. Just nu måste jag se på den som en slags frihhet. Något som gör att jag kan göra vad jag vill. Det finns inga mallar och inga måsten egentligen. Allt ordnar sig. Det kommer att lösa sig på bästa sätt och en dag , en vacker dag, så kommer jag att få arbeta med det jag är ämnad att arbeta med. Och min utbildning kommer inte att ha varit förgäves!