Efter mina år inom äldreomsorgen så är jag allergisk mot duschcremer som man köper i vanliga butiker. Inte allergisk i ordets rätta bemärkelse men duschcremerna luktar inte "citrus-fresh", "morningglory", "nyduschad" eller vad de nu heter. För mig så luktar de Agnes 87 år, Kalle 93, Eva-Lotta 79 och Majsan 92. Japp, det är så det är. Några av duschcremerna luktar även lite kiss eller bajs i min näsa. Sjukt? Ja, kanske men har man spenderat nästan 9 år på ett demensboende och duschat jag vet inte hur många nerkissade och nerbajsade farbröder och tanter så förknippar man de "fräscha" dofterna med just det sedan.

På grund av detta så handlar jag alltid mina duschcremer och hudlotions på Yves rocher (Det är ju väldans sällan man har råd att handla på Body shop som annars också har goda grejjer...). De luktar fräscht och gör mig mjuk och len.

Idag hämtade jag ut ett stort paket som innehöll fyra hudcremer i dofterna Vanilj, Ekologisk havre, vit persika och kokos samt en duschcreme i doften vanilj. Jag tänkte passa på att beställa hem rejält så att man slipper tänka på det på ett tag nu när man snart är arbetslös.

Jag rekommenderar verkligen de här produkterna. Prova får ni se! De doftar ljuvligt faktiskt.    

Bara så ni vet...

Varför är det så få butiker som delar på vattenmelonerna nu för tiden??? Jag vill inte köpa en baotamelon som jag inte vet hur den ser ut inuti.

Det är bara på ICA Bergvreten här i stan man kan köpa fina melonbitar. Dyra är de också, min halva kostade 50 spänn... Jävulens va god den var!

Kollade hur prognosen såg ut, på arbetsmarknaden.

Det finns jättemånga jobb i Jokkmokk och arvidsjaur till exempel. Och Stockholm eller neråt i landet där man inte alls bor. Många av de jobb som fanns passar inte mig alls. Jag ska inte layouta material för jag förstår mig inte på det. Jag ska pyssla med text och enbart text.

Det fanns inga sådana jobb.

Jag är arg idag, eller snarare irriterad för att jag inte har någon inkomst och för att arbetsmarknaden ser ut som den gör. Jag vill ju jobba och tjäna pengar nu. Jag vill dra mitt strå till stacken.

Betalade räkningarna idag och efter det återstår 2000 kronor på kontot. Jätteroligt när det är en hel månad kvar till den sista och lilla utbetalningen från CSN. Och sedan då? Vad fan är det som händer sedan? Jag känner hur paniken börjar krypa under skinnet och ångesten för att jag ska bli arbetslös slår mig i magen. Hela dagarna. Jag har sökt flera jobb, inte hört ett ord från något. Jag som verkligen trodde på mig själv. Eller ja, det gör jag ju fortfarande men det är ju nu man inser hur jävla svårt det är.

Jävla skitsamhälle och jävulsarbetsmarknad. Nu när man äntligen har en utbildning så verkar det som om man i alla fall inte är något värd. Nej då krävs det flera års erfarenhet också, ovanpå utbildningen. De med erfarenhet går ju naturligtvis först till alla jobb eftersom de tar kortast tid att lära upp och på det sättet kostar minst för företaget/organisationen.

Det är ju helt otroligt! Hur ska man få erfarenhet när man inte får börja någonstans? Moment 22 det här...

Nej idag är jag arg på att jag är fattig och arbetslös. Jag vill ju inte vara någotdera. Jag vill vara egen och självständig och det enda sättet att bli det till fullo på är att kunna tjäna sina egna pengar.

Pengar som gör att jag kan bestämma över min fritid. Ta med korvbullen på en resa till england till exempel eller bara en sådan trivial sak som att bjuda honom på middag på en flottigare (dyrare) restaurang eller åka ner till syrran i Halmstad när jag har lust och inte plånboken...

Frihet, kallas det... Och någon sådan har inte jag.