Kollade hur prognosen såg ut, på arbetsmarknaden.

Det finns jättemånga jobb i Jokkmokk och arvidsjaur till exempel. Och Stockholm eller neråt i landet där man inte alls bor. Många av de jobb som fanns passar inte mig alls. Jag ska inte layouta material för jag förstår mig inte på det. Jag ska pyssla med text och enbart text.

Det fanns inga sådana jobb.

Jag är arg idag, eller snarare irriterad för att jag inte har någon inkomst och för att arbetsmarknaden ser ut som den gör. Jag vill ju jobba och tjäna pengar nu. Jag vill dra mitt strå till stacken.

Betalade räkningarna idag och efter det återstår 2000 kronor på kontot. Jätteroligt när det är en hel månad kvar till den sista och lilla utbetalningen från CSN. Och sedan då? Vad fan är det som händer sedan? Jag känner hur paniken börjar krypa under skinnet och ångesten för att jag ska bli arbetslös slår mig i magen. Hela dagarna. Jag har sökt flera jobb, inte hört ett ord från något. Jag som verkligen trodde på mig själv. Eller ja, det gör jag ju fortfarande men det är ju nu man inser hur jävla svårt det är.

Jävla skitsamhälle och jävulsarbetsmarknad. Nu när man äntligen har en utbildning så verkar det som om man i alla fall inte är något värd. Nej då krävs det flera års erfarenhet också, ovanpå utbildningen. De med erfarenhet går ju naturligtvis först till alla jobb eftersom de tar kortast tid att lära upp och på det sättet kostar minst för företaget/organisationen.

Det är ju helt otroligt! Hur ska man få erfarenhet när man inte får börja någonstans? Moment 22 det här...

Nej idag är jag arg på att jag är fattig och arbetslös. Jag vill ju inte vara någotdera. Jag vill vara egen och självständig och det enda sättet att bli det till fullo på är att kunna tjäna sina egna pengar.

Pengar som gör att jag kan bestämma över min fritid. Ta med korvbullen på en resa till england till exempel eller bara en sådan trivial sak som att bjuda honom på middag på en flottigare (dyrare) restaurang eller åka ner till syrran i Halmstad när jag har lust och inte plånboken...

Frihet, kallas det... Och någon sådan har inte jag.

 

snawitz

27 juni 2011 20:22

Fattar inte varför alla tror att det finns så många jobb i Stockholm
Om det stämmer, varför har jag då varit utan jobb över 1.5 år, med över 23 års erfarenhet från en bransch som ständigt skriker efter personal

http://zoega59.blogspot.com

madeleine karlsson

27 juni 2011 21:18

Det är inget som jag tror, det såg jag med egna ögon på arbetsförmedlingens hemsida när jag sökte efter jobb som informatör/skribent.

Varför du fortfarande är arbetslös har inte jag en aning om. Men du låter en aning bitter... Kan det bero på det?

Glad sommar!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...