Dagarna går. Vissa fortare än andra. Det är varmt och jag orkar inte sminka mig, liksom ingen idé. Får försöka känna mig fin ändå. Samla på mig lite solstrålar.

Har huvudvärk. Mensvärk. Hjärtevärk. Sällskapssjuka. Fick provsvaren idag. Måste utöver Levaxinet äta B-vitamin för all evighet. Där ser man... Hämtade ut de nya medicinerna och tänkte att det var ju kanske någon mening med allt det här. Hade inte gått och tagit prover för allt detta annars. Inte klokt så många tabletter det blev helt plötsligt. Men de gör väl gott dit de kommer antar jag.

Idag har jag tänkt göra mig av med det sista som påminner om allt. Måste betala sjukhusräkningarna. Det kostade lite över 400 för sex timmars sjukhusvistelse fylld av tårar, smärta och kvarlämnade minnen. Vill inte tänka på det. Vill inte. Vill börja om. Det ska vi göra nu, J och jag. Vi måste ge oss in i det där igen. Vi måste gå igenom det för att lyckas. Och vi ska lyckas. Vi har styrka och kramar som tar oss igenom livet.

 Vi har varandra.