Min man står i köket, han bakar bröd. Nyss har vi avnjutit en god middag och dessförinnan var vi ute på en tur i joggingskorna.

Vi har varit ute flera gånger den här veckan. Joggat mest. I förrgår orkade jag uppför den där långa uppförsbacken som jag trodde var en omöjlighet. Idag orkade vi hela lilla rundan på 2,7 km. Det artar sig. Jag tycker om att jogga bredvid min fina. När det känns jobbigt så tänker jag, orkar han så orkar jag. Och så går det.

Nu doftar det av nybryggt kaffe och varm ugn från köket. Å vad jag tycker om att vara hemma så här. Bara njuta och göra det som faller oss in. Vara lediga, vara uppe länge om nätterna och sova en stund mitt på dagen om vi blir trötta. Sticka ut och jogga tillsammans, skratta och skoja. Att njuta goda måltider och färskt bröd. Att älska på fler sätt än ett och att drömma oss bort. Jag vill alltid ha det så.

Jag behövde det här. Behöver. Känner att jag är tillbaka på banan igen. Orkar kämpa vidare nu. Vill kämpa vidare. Nu ska jag jobba i tre veckor men sedan är jag ledig igen och då ska vi göra precis det vi gör nu. Vi ska leva.