Jag tycker inte om prydnadssaker. De samlar damm och blir omoderna. De är liksom bara till för utfyllnad och det känns onödigt att lägga pengar på sådant. Som att betala för kartong, bubbelplast, tejp och frigolit när man köper saker som måste packas för att skyddas.

Att jag ogillar prydnadssaker kan också bero på att jag inte är speciellt bra på inredning och piffande av diverse ytor. Jag gillar saker som är mysiga. Kuddar och ljus och sådant, dit kan jag liksom sträcka mig men när det kommer till olika krukor, vaser, duttidutter och lullull då faller allt. Vet inte hur jag ska mixa och matcha. Jag ser ofta fina saker som jag önskar att jag köpte men som jag inte har en aning om var jag ska göra av. Här om dagen såg jag ett fint uggleljus på Åhlens men jag köpte det inte. Det är en knepig grej. Ett ljus som är stöpt som en uggla. Två saker jag gillar i en. MEN! Hur gör man med det? Det är ju jättefint att titta på det som det är, för fint för att elda upp liksom och då vet jag inte riktigt hur jag ska göra med det. Ska det bara stå där på sitt glitterfat och se fint ut och samla damm? Eller ska jag elda upp det och göra det till en oigenkänlig grå klump? Så otroligt dumt! Det blev för svårt för min lilla hjärna så jag lät bli att köpa det och ångrar det inte.

Något som jag däremot tycker om är trälådor och små boxar. De kan man ju använda, lägga små prylar i som smycken eller småpengar. Jag tycker jättemycket om min lilla träkista som jag köpte i Lettland en gång för länge sedan. Därför blev jag så glad när jag på Cypern hittade små trälådor. Problemet med dem var att det var en stor bild av Cypern fastsatt på nästan alla. Men jag lyckades hitta en enda liten en som var bara i trä med fin dekor på ovansidan. Den köpte jag! Jag vet ännu inte vad jag ska lägga i den eller vart den ska stå men jag tycker mycket om den. Än så länge är den bara ett minne man kan ta på men jag är helt säker på att den snart finner sin plats...

Ibland önskar man att man var någon annan stans. Borta. Långt borta. Kanske alldeles ensam. På en plats som man tycker mycket om och kanske längtar efter. Ibland är man precis nöjd och varm i bröstet. Med ögon som ler och ett hjärta som slår. Som bankar för någon. För något.

Ibland gör man saker man inte borde. Förbjudet. Borde inte men vill. Vill så väldigt gärna. Ibland hjälper det.

Ofta känner man igen sig, i andra. I grannen eller barnet. I mamma eller pappa. Saker de gör som ligger så nära en själv. Saker de är som man kanske glömt bort. Ofta gömmer man undan saker. Obehag, trauman, smärta, tårar, platser. Men de kommer alltid tillbaka när man minst anar det. Slår en hårt i magen.

Ofta domnar man bort. Hela kroppen och allt där i. Glömmer. Ska inte men kan. Måste låta bli. Ibland hjälper det.

Ibland hjälper det att älta, tugga om och svälja igen.

Ibland hjälper det att hålla en hand.

Att höra någon andas.

Sova djupt.

Ibland hjälper det att älska någon.

Ända sedan allt det där hände så verkar det som om min kropp gör något slags uppror. Den gör precis som den vill och skiter blankt i att jag skulle uppskatta en tid då jag kände mig frisk och pigg.

I ett halvår har jag inte fått må toppen någon gång i princip. Först alla gravidsymptom, illamående, den där otroliga tröttheten och allt det andra. Sedan missfall, operation och alla tårar. Den där tunga ledsamheten som hugger tag i mig ibland fortfarande. Det har ju egentligen inte gått så lång tid, två och en halv månad lite drygt. I samband med allt uppdagades det att jag led av underproduktion av sköldkörtelhormon och började äta Levaxin. Efter missfallet tog jag nya prover och det visade sig att jag även måste äta B12.

Okej.

Innan vi åkte på semester var jag förkyld och hade ont i halsen. Nu den senaste månaden har jag drabbats av olika hudåkommor. Jag trodde det berodde på de nya tabletterna men nu verkar det som om det är något annat. Olika hudutslag på olika ställen på kroppen och det blir i princip bara värre.

Imorgon bitti ska jag till doktorn igen. Jag orkar inte med det här om jag ska vara ärlig. Det känns så jädra trist. Känner mig ful och det kliar överallt och gör lite ont. Nu vill jag bara veta vad det är så att jag kan få något som hjälper mot skiten. Vad det är har jag spekulerat i men jag har faktiskt ingen aning. Allergi? Insektsbett? Skabb?(Hoppas inte på det!) Nån slags ros, bältros? Svamp? Ja alltså jag har gått igenom hela listan i huvudet... Så otroligt tröttsamt!

Jag känner mig inte på topp för fem öre. Snälla rara kroppen kan du inte låta mig vara ifred ett tag nu? Jag orkar inte.