Färgat ögonbryn, fransar och håret. Peelat ansiktet och lagt en mask. Tvättat av och smort in med salva. Noppat ögonbryn och filat på naglarna. Målat dem och smort in håret med olja...

Men alltså vad är detta? Vad gör jag och varför? Allt detta har tagit mig flera timmar och den som inte ser mig varje dag skulle inte märka någon skillnad. Är det inte knäppt?

Här står jag alltså en fredagkväll i flera timmar och försöker "förbättra" mitt utseende. Jag förstår, vid sådana här tillfällen, varför jag inte gör det speciellt ofta. För att det tar en sådan evinnerlig tid! Men det känns faktiskt bättre efteråt, på något underligt vis. Hur kommer det sig egentligen? Beror det kanske på att jag faktiskt inte piffar till mig särskilt ofta nu mera när man mest jobbar? Beror det på att ansiktet känns fem år yngre efter en mask eller att håret får den där rätta efter-färgning-volymen? Beror det på att samhället förväntar sig detta av mig? Att man alltid ska se fräsch och välvårdad ut? Kan det bero på att man är tjej och uppväxt med sådana här tjejgrejer som att lägga ansiktsmasker och måla naglarna?

När jag var yngre och inte hade någon man i mitt liv så var det annorlunda. Då grejade jag med allt detta för att bli så fin som jag tyckte att jag kunde bli och därmed kanske lyckas håva in något ragg på krogen. (Det senare hände ytterst sällan.) Nu är det en helt annan känsla som jag är ute efter. Inget av det ovan nämda har jag egentligen gjort för Korvbullen utan för mig själv. För att känslan och självbilden blir något bättre efteråt. Jag känner mig lite finare i åtminstone en dag eller två. Och det i sin tur gör nog att jag blir lite gladare och kanske mer attraktiv? Färgade ögonbryn och fransar gör att jag som är kritvit annars får lite färg och djup i ansiktet. Lite färg i hårbottnen gör att jag inte längre ser skallig ut och ansiktspeeling och mask gör att ansiktet blir lite mer stramt. Skönt helt enkelt! Det är ungefär som att raka benen. Det är skönt med släta ben som inte sticks.

Det är sjukt jobbigt att hålla på med allt detta och ni män som ställer krav på era flickvänner (alternativt tjejerna som ni raggar på på krogen) ska ha det i åtanke. Vi lägger ner mycket tid på att se "naturliga", "friska", "perfekta" och "fräscha" ut. Vi piffar så mycket med något som i slutändan knappt syns. Men det känns! Kanske är det helt enkelt det som är grejen? När det känns bra så mår man bra och det märks.

Naglarna håller på att torka och likaså håret. Lite skönhetssömn på det här så kommer jag att vakna upp och se ut som en prinsessa imorgon. Härligt!

På bordet i vardagsrummet står den. Den döende gerberan. En födelsedagspresent som börjar ge upp. Trots att den håller på att förvandlas till något brunt och ledsamt så kan jag inte kasta den. Bladen är fortfarande gröna.

Nej det är själva blommorna som sakta men säkert fällt sina färgglada blomblad åt sidan. Som för att ge vika åt något annat. De hänger kraftlöst kvar på stjälkarna och påminner mig om hur viktigt det är att ha något att hålla fast vid. En trygghet. De påminner mig om att trots att man känner sig nästan döende så kan man orka en liten stund till. De hänger ju där som ett bevis för det, gerberans vackra blommor. De har hängt länge nu men ändå är de fortfarande där. Det känns på något sätt trösterikt.