Detdär ensamma lilla ansiktet blev en prick på långt håll. En prick som knappt syntes och inte märktes.

Den lilla kroppen satt på en av gungorna och höll sig krampaktigt fast i de kalla kedjorna som bar upp gungan i ställningen. Vinden slet i kinderna men det gjorde inget, det fanns andra saker som gjorde ondare.

De andra barnen satt bredvid varandra i sandlådan. De delade sandkakeformar, hinkar och spadar med varandra. Gula, röda och blåa. Ingen brydde sig om strecket på gungan.

Sanden räckte till alla, utom dem som inte syntes. Någon hade sagt att man skulle ta för sig och vara glad men hur skulle man göra det när ingen såg en? Hur skulle man låtsas att man fanns när man inte gjorde det?

De andra var så skarpa i sina konturer att det sved i ögonen. De lyste också. Det gjorde dem och det var lite vackert på något vis.

Hon kunde sitta och stirra på dem i timmar, helt utan att de märkte något. Ibland brukade hon göra små ljud men det var aldrig någon som reagerade.

I himmelen fanns det änglar, det hade morfar sagt. Det var med dem hon pratade. Hon visste ju att de fanns fastän de inte syntes, precis som henne själv.

När hon satt där på gungan och svingade så högt hon kunde så var det för att kunna viska hemlisar i änglarnas änglaöron. Morfar hade sagt att mormor satt däruppe på en stjärna och väntade på dem hon älskade. Även om hon inte riktigt visste vad älska betydde så förstod hon att det var något bra. Något att längta efter.

Änglarna brukade tala med henne också. Helst om nätterna. De brukade smyga sig in i hennes rum, fälla ihop vingarna och krypa ner bredvid henne i sängen. De viskade tyst och berättade sagor i mörkret tills hon somnade. Om morgonen vaknade hon med ett leende och gick ut i köket för att bre en smörgås. Alldeles själv.

Leendet försvann så fort den tunna dörren stängdes igen bakom henne och vägen till dagis kändes jättelång.

 

Tuffs...

7 oktober 2008 00:09

catz fick jag som kod :) Fin liten berättelse :)

 

Friday

7 oktober 2008 12:56

Hallå =)
Känner mig kass, läser alltid din blogg, men lämnar aldrig en kommentar.. ^^

ha en bra vecka.. kramkram

http://fridaysworld.wordpress.com

 

Alle

7 oktober 2008 22:40

Sorgligt gripande...djupt berörande...kram

http://www.alleswe.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...