Jag jobbade både igår och idag. På olika våningar där jag inte satt min fot på flera år.

Mycket annorlunda att komma in som vikarie igen. Jag har inget eget skåp och inga nycklar någonstans. Jag känner mg som ett förvirrat litet barn som bara längtar hem... Mitt hem är den våning där jag spenderat de två senaste åren. Den våning och de tanter som jag känner bättre an några andra.

Nåväl, det är bara tre år det gäller, edan hoppas jag att jag slipper gå till det stället över huvud taget.

Idag så jobbade jag hur som helst tillsammans med en praktikant som var hos oss för att lära sig svenska. (Varför man nu sätter SFI elever på ett demensboende där hälften inte ens kan tala?) Han kom från Irak och var ungefär lika gammal som mig. Grejjen var att han frågade om ungefär ALLA svenska ord och vad betydelsen var för dem på en dessutom väldigt knackig svenska. Jag förstod till och från ingenting och tittade på honom som ett fån och log det där ursäkta-mig-men-jag-förstod-ingenting-blicken. Han berättade då om tills man förstod...

Kruxet med dethär var att jag inte kunde förklara ens hälften av alla ord han frågade. Det kändes skitdumt att stå där med någon som undrade vad "orka" betydde utan att kunna förklara på ett vettigt sätt. Tillslut bad han mig attt förklara på engelska men inte heller det klarade jag av... Jag fann inga bra ersättningsord för de ord och meningar han undrade över. Tragiskt! Jag som svensk kan inte ens mitt eget språk. Jag kan inte hjälpa en utländsk icke svensktalande människa att förstå mitt eget språk.

Jag kände mig rätt dum om jag ska vara ärlig. Han själv kunde fem olika språk och verkade väldigt utbildad. Han hade bott här i ett och ett halvt år och gått i skolan i fem månader och kunde faktiskt göra sig förstådd på svenska. Mycket imponerande!!! Jag är tveksam till om jag skulle kunna lära mig det språk han talar i sitt hemland på fem månader... 

Han hade med sig en ordbok också och slog upp random (Ni ser, där kom det, ett engelskt ord som jag inte kan på svenska..) ord som han hade svårt för och bad oss att förklara dem. Många av dem var uråldriga och sådana ord som vi i vardagliga sammanhang inte använder. Han tyckte att det var väldigt underligt.

Jag undrar en sak, alltså vi som jobbar inom vården blir i sådana här fall även lärare. Vi har ingen som helst kunskap i hur man lär ut ett språk. Vi kan bara erbjuda vardagliga dialoger utan att kunna förklara hur och varför vi pratar som vi gör. Det är väldigt underligt tycker jag.

Jag anser att invandrare som ska lära sig svenska passas in i en miljö där de faktiskt får lära sig saker på ett riktigt sätt. Kanske vore praktik i en lågstadieklass en bättre plats att lära sig ett språk på än ett demensboende där människor har afasi och inte pratar alls?? 

Npj, det ställde till sig i min hjärna idag... Jag kan inte mitt eget språk... tydligen... ;)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...