Pappa kom över alldeles oanmäld nyss....

Han hade en fråga till mig som han sade att jag skulle få fundera på... Det har med sång att göra å jag har nog redan funderat klart. Frågan är om man vågar...

Läskigt men det vore så sjukt roligt att få prova på!

Har nog inga ord kvar egentligen... Eller så finns där jättemånga som inte kan komma ut. Kanske törs dem inte?

Fjärilar, puppor, ångestattacker, värmeljus och ett par tårar. Hur ska man klistra ihop allt? Hur gör man?

Allt är ju bra, allt förutom dåtiden. Minnen som pockar på uppmärksamheten och stör allt det andra i den fina vardagen. Får mig att tro att allt kommer att bli som tiden innan nuet...

Hatar det!

Det är bra att ha saker i sin ryggsäck men ibland önskar jag att där fanns fler fina och bra saker än dåliga och hemska att plocka fram... 

Jag vill kunna öppna min ryggsäck, ta fram något och låta det glänsa i solskenet. Jag vill också hemskt gärna stoppa ner alldeles nya fina saker där i ytterfacket. Jag vill stolt visa dem för alla som inte trodde att jag kunde eller vågade. Jag vill bara ha något eget. Något att tycka om!

Dåtiden gör ont även i nuet fastän jag bandagerat och plåstrat om för länge sedan... Men jag är vuxen nu och vuxna gråter inte över små skrapsår på knäna...  Vuxna gråter över viktiga saker, döden, skilsmässor, arbetstider och sådant...

Min andra 150-ordare är skriven och klar. Igår natt kunde jag inte somna så jag satte mig och plitade ner en liten text.

Den blev helt okej...

Jag fick såklart ett tråkigt ämne som vanligt men man fick tolka det helt fritt vilket passar mig alldeles utmärkt. Mitt ämne, dagen D, handlar nu om tandläkaren...

Jojjomensan å så har hon städat å tvättat också... För alla som bryr sig om det.

Nu känns det mest bara kallt å ensamt... Hade det bra mycket bättre förra fredagen... Hoppas det blir fler sådana...

Skummet hon spottade ner i handfatet blev en fisk som smidigt, och utan att mista en enda del av kroppen slingrade sig ner i avloppssystemet...

Från badrummet fortsatte hennes glada sånger, snuttar från radions kanaler som fastnat utan att komma längre än till första refrängen.

Tårna spretade åt alla håll men samlades ihop av ett par tjocka strumpor.

Kylan skulle komma i år också.

Tekokaren hade värmt färdigt och vattnet hälldes i en stor mugg. Ångan virvlade sig uppåt i mjuka former för att sedan försvinna ut i evigheten. Håret, det toviga glömde att kammas ut. Vinden fick slita i det bäst den ville.

Vintertid blir mörkertid...

En vän till mig har en låtsaspappa och alltid när jag var hemma hos dem så kallade han mig för Maddemus...

Varför har jag inte riktigt förstått förrns jag hittade den här gamla bilden...

Ja detta är då jag som en liten utklädd mus....

Vad härligt det är med vänner!!!

Idag har J och S lagat mat åt mig medans jag gosade med deras son. Mycket mysigt!

Lammspett och bulgur med sallad bjöds det på och det smakade mycket bra.  Sedan fick herr och fru E för sig att till maten dricka någon form av bubbeldricka...Mousserande vin eller champagne eller vad det var... Myyycket gott och väldans lyxigt såhär på en Måndag...

Därefter bidde det mer gos med T! Han delar förresten platsen för sötaste bebisen tillsammans med den något äldre M. Så himla fina!

Här poserar jag å T... Läckert! ;)