Idag ringde mamma, brevet hade kommit! Jag bad henne öppna det och efter en stund så sade mamma att jag kunde vara lugn och bli glad igen. I brevet stod det (minns inte riktigt vad hon sade) att de inte funnit något men att jag skulle få komma på ny cellprovtagning om 3 månader.

Gissa om jag blev lycklig!!! Jag grät en skvätt av glädje i min finastes famn och all oro släppte.

Nu så här i efterhand så är jag lite extra irriterad på tanten på kvinnokliniken som gjorde den senaste undersökningen. Hon hade ju i princip ställt en diagnos på mig och skrämde upp mig med att berätta vad som skulle göras och nu visar det sig att det inte stämde... Tack så mycket!! Jag har nu lidit av en fruktansvärd ångest och oro helt i onödan!

Visserligen så kanske mina cellförändringar finns kvar om 3 månader eller att de återkommer senare i livet men jag slipper den här oron nu och det känns för jävla skönt!

Idag är en härlig dag!