Snart ska jag gå upp till sjukhuset och hälsa på pappa tillsammans med mamma. Jag var där igen igår eftermiddag också. Han låg där som en liten fågelunge i sin säng. Det var bara det stora svullna huvudet och alla slangar som går ut eller in i hans kropp som syntes under den blåa landstingsfilten. Han var ganska pigg när jag kom och när middagen serverades hjälptes vi åt att sätta honom på sängkanten. Pappa åt upp all mat och jag sa att han var duktig. (Det känns konstigt och fel att säga det till sin egen pappa.) Sedan lade han sig ner och då var krafterna slut. Han somnade till flera gånger medan jag pratade med honom och när han vaknade till tyckte han att det var lite förargligt... Han hade ju trots allt sällskap och då sover man inte. Det var ledsamt att gå därifrån och veta att han skulle vara alldeles ensam ända tills imorgon. Jag knep ihop ögonen och grät inte.

Det luktade sjukhus.

Pappa fortsatte att svullna upp igår så en kort stund var han på intensiven där de satte in en dräneringsslang i hans högra lunga. Han fick också sprutor av olika slag för att undvika lunginflammation och smärta.

Jag fick reda på att han har tre revbensfrakturer och att det är "pyspunka" på lungan och att svullnaden beror på att luften från lungan krypit upp till huvudet och lagt sig under skinnet. Jag hoppas att svullnaden gått ner något idag och ännu mer tills imorgon så att syrran, som nu är på väg hem från Halmstad till Eskilstuna, slipper se hur det ser ut.

Pappa var så ledsen över att tvingas vara på sjukhus nu när syrran kommer hem och nu när korvbullen kommer hit till helgen. Vi skulle ju julpyssla och äta middag hemma hos mormor. Nu vet jag inte hur det blir med någonting... Det känns inte riktigt att pyssla och ha roligt när pappa inte är där utan ligger ensam i en sjukhussäng och får äta äcklig sjukhusmat. Jag hoppas att han i alla fall kan komma hem till jul.

Det finns så mycket som jag måste göra men allt har liksom bara stannat till. När ska jag städa, när ska julklapparna handlas och hur ska jag hinna med allt? Nu måste jag först hjälpa mamma med allt julstök och handling av julmaten eftersom hon inte har något körkort. Pappas cykel måste vi försöka hitta och försäkringsbolag skall kontaktas...

Man får ta en dag i taget och hoppas på det bästa!

Tack alla där ute för att ni finns och glöm inte att ta hand om varandra.

Kram från mig