Snart ska jag gå upp till sjukhuset och hälsa på pappa tillsammans med mamma. Jag var där igen igår eftermiddag också. Han låg där som en liten fågelunge i sin säng. Det var bara det stora svullna huvudet och alla slangar som går ut eller in i hans kropp som syntes under den blåa landstingsfilten. Han var ganska pigg när jag kom och när middagen serverades hjälptes vi åt att sätta honom på sängkanten. Pappa åt upp all mat och jag sa att han var duktig. (Det känns konstigt och fel att säga det till sin egen pappa.) Sedan lade han sig ner och då var krafterna slut. Han somnade till flera gånger medan jag pratade med honom och när han vaknade till tyckte han att det var lite förargligt... Han hade ju trots allt sällskap och då sover man inte. Det var ledsamt att gå därifrån och veta att han skulle vara alldeles ensam ända tills imorgon. Jag knep ihop ögonen och grät inte.

Det luktade sjukhus.

Pappa fortsatte att svullna upp igår så en kort stund var han på intensiven där de satte in en dräneringsslang i hans högra lunga. Han fick också sprutor av olika slag för att undvika lunginflammation och smärta.

Jag fick reda på att han har tre revbensfrakturer och att det är "pyspunka" på lungan och att svullnaden beror på att luften från lungan krypit upp till huvudet och lagt sig under skinnet. Jag hoppas att svullnaden gått ner något idag och ännu mer tills imorgon så att syrran, som nu är på väg hem från Halmstad till Eskilstuna, slipper se hur det ser ut.

Pappa var så ledsen över att tvingas vara på sjukhus nu när syrran kommer hem och nu när korvbullen kommer hit till helgen. Vi skulle ju julpyssla och äta middag hemma hos mormor. Nu vet jag inte hur det blir med någonting... Det känns inte riktigt att pyssla och ha roligt när pappa inte är där utan ligger ensam i en sjukhussäng och får äta äcklig sjukhusmat. Jag hoppas att han i alla fall kan komma hem till jul.

Det finns så mycket som jag måste göra men allt har liksom bara stannat till. När ska jag städa, när ska julklapparna handlas och hur ska jag hinna med allt? Nu måste jag först hjälpa mamma med allt julstök och handling av julmaten eftersom hon inte har något körkort. Pappas cykel måste vi försöka hitta och försäkringsbolag skall kontaktas...

Man får ta en dag i taget och hoppas på det bästa!

Tack alla där ute för att ni finns och glöm inte att ta hand om varandra.

Kram från mig

 

agneta

18 december 2009 23:32

Stackars din pappa. Hoppas han kommer hem till jul :(

http://candyplease.blogg.se

 

Anna

20 december 2009 17:52

Tänker på dig!

http://annaekvall.blogspot.com

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...