Det står någon där framme och pratar med stockholmsdialekt men jag hör inget. Ögonen är tunga som bly och mungiporna har fångats upp av dragningskraften...

Bla, bla, bla, bla.

Baserat på mannens mun så pratas det vidare och läser jag på tavlan kan jag gissa mig till vad det är han går igenom. Gridsystem, typografi, hierarki och annat.

Nu ritar han.

Min mage är tom och protesterar med att skicka upp ett vagt illamående genom matstrupen... eller vart det nu kommer ifrån.

Klockan verkar ha slutat gå. Den har varit 10.00 i säkert en timme nu.

Drömmer mig bort. Långt bort. Döljer en gäspning, vill ju inte verka oförskämd... Fast det är ju precis det jag är idag. Oförskämd och ointresserad. Eller är det han? Är det han som är oförskämd och tråkig?

Han har en dålig handstil, det är kladdigt på tavlan och orden är svåra att läsa. Ändå så föreläser han om typografi, bokstäver och sånt och predikar om vikten av att föra anteckningar. (Räknas det här som anteckningar?) Fast nu för tiden behöver man inte kunna skriva. Allt som behövs är ett tagentbord. Stackars barn av idag! Vad lär de sig i skolan nu för tiden? Vad gör de med tiden som jag, när jag var liten, satt och tragglade med skrivstilen i skrivsilsböckerna??? Det tog flera månader att lära sig att snirkla de taffliga bokstäverna på rätt sätt.

Vad har jag för nytta av det nu?

Han har ett litet huvud och jättestora glasögon...

Tråkigt.

Vad är det med mig idag?

Jag borde ha legat kvar där jag låg.