Nu har julen sprungit förbi igen. Det går lika snabbt varje år och jag blir alltid lite ledsen när jag inser att det är ett helt år kvar tills man åter får ta fram ljusstakar och baka pepparkakor igen...

Pappa kom hem till jul. Tack och lov! Det är fint att ha honom hemma igen fast han ser ut och går som om han vore närmare åttio... Men nu är han på bättringsvägen och det, måste jag säga, är den bästa julklappen!!

Min mage känns som en stor säck fylld av flottiga julklappar... Eller snarare som en stor deg som ligger på jäsning. Nu får det vara nog med fet julmat och julmust. Fram med apelsinerna och den vanliga maten. Gud jag känner mig så fruktansvärt lat!

Jag borde träna men nu när jag pendlar fram och tillbaka till enköping så känns det ju något onödigt att köpa ett träningskort i någon stad som jag med all säkerhet inte kommer att utnyttja till fullo. Det krånglar till sig lite med både det ena och det andra när man bor i två städer samtidigt...

Just nu orkar jag knappt vara hemma hos mig. Det ligger saker och kläder överallt eftersom jag inte kan stoppa in något i de så kallade garderoberna innan jag fått bort småkrypen som tydligen huserar där inne... Hade stora hål på alla mina raggsockor upptäckte jag för någon vecka sedan och jo visst, där fanns äckliga, vidriga kryp som mumsat och snaskat i sig min fina raggisar som mormnor stickat. Det känns riktigt äckligt att vara hemma. Helst av allt vill jag flytta!!! Jag kan nog inte komma på en enda bra sak med min lägenhet för tillfället och när jag väl är hemma så bor jag ändå i min resväska som jag nu mera aldrig orkar packa upp för något annat än tvättning.

Snart är det också ett nytt år och jag borde väl ut och jaga upp någon form av nyårsblåsa. Det är det värsta jag vet, att hitta så kallade finkläder. Min kropp är inte skapad för att ha sådana på sig! Måste ta mig till någon annan stad om jag vill handla för här i Enköping finns det verkligen INGA affärer alls. Det är billigt och bra att bo här för man kan ingenting handla. haha Perfekt för en fattig student som mig.

Nu ska jag sätta på en kopp kaffe åt mig själv för det är jag värd. Vi hörs!