Blommorna hängde över vaskanten, även de hade tappat hoppet. Det skulle aldrig bli bättre än så här.

Lukten, luften, de svaga ljusen från de som fortfarande inte vågat somna. Allt var sig likt. Och natten. Precis så där svart som den är när man läser om den. Mörk, obarmhärtig och naken. Den natten.

Hur överlever man? Det gör man inte, hade någon sagt. Sant, fast falskt och en stor fet jävla lögn. Man kan inte dö om man inte lärt sig att överleva först...

Det har helt plötsligt blivit så fel att ha rätt, att tycka. Ja eller nej. Inget förbannat mittemellan!

Orkar inte! Ser inget och vill inget. Försvunnen, begravd i ett sjukhusrum. Kanske. Och imorgon. Precis så där nystartande som den är när man läser om den. Ljus, ren och blank. Den morgondagen. Ett nytt, vitt papper som skall fyllas.

Av vad? Liv? Det kan tyckas självklart. Så enkelt. Bara att gråta, skratta, uppleva och fylla den tomma ytan. Pressa fram sådant som inte fanns igår för att sedan kunna längta efter ännu en dag. Övermorgon eller något!

I feberyran är allt så nära och så långt borta. Orden som lämnar den torra munnen, som luktar gammal sjukdom, verkar inte längre fungera. Händerna gör det. Fungerar. Och greppar tag i det som till en första anblick verkar vara det enda rätta. Det där vackra och rena som skiner som guld. Det som smider planer, uträttar ärenden och annat som du själv inte längre kan sköta. Den där hygienen som du tidigare faktiskt lykades övermanna. Lite skit i hörnen...

Och orden. Trösten. Tårarna i den slitna gamla tröjan. Ärmarna som slitits ut och nu bara är två stora hål. Kanske trasor. Men betydelsefull. För den var din.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...