Regnet öser ner, det är alldeles grått ute. Lyssnar på musik och läser gamla inlägg i bloggen. Först när jag kommer till maj 2013 inser jag vad det är för dag idag.

För er är det bara den 19e maj förmodligen men för mig har det gått ett år. 365 dagar. 52 veckor. En sommar. En födelsedag. En jul. En ny påsk.

För ett år sedan låg jag hemma i soffan och grät. Jag skulle snart åka in till gynakuten och få det hemska beskedet. Se den där tomma livmodern på ultraljudsskärmen...

Nu ligger jag istället på sängen, på J:s sida, jag känner dig där inne. Hur du krumbuktar med ben och armar. Det rann en tår ner för kinden nyss. Det går inte att låta bli när jag läser de där gamla inläggen samtidigt som jag känner hur det rör sig i min mage. Vi överlevde. Jag överlevde.

Det känns som en evighet sedan fast ändå inte. Jag minns allt i minsta detalj. Men nu tänker jag så sällan på det. Det är en del av mig men för varje dag så blir den delen allt mindre. Men då, jag minns att jag undrade hur jag skulle kunna andas och överleva.

Jag är fortfarande orolig i den här graviditeten med allt som varit och det som komma skall men jag får inte tänka så mycket på det. Jag försöker fokusera på lyckan. På de där små rörelserna djupt i min mage och på min älskade J.

Nej idag känner jag lycka och låter världen där ute sköta sörjandet. Det får gärna regna idag, det känns passande. Men jag, jag ler.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...