Har varit vaken och ensam i flera timmar nu. Önskar att jag hade nån att skratta med just nu där jag ligger mätt i soffan...

Ja, här sitter jag med näsan nere i den stora tekoppen och funderar. Känner mig varm om kinderna och kanske, kanske börjar magen bli sugen på frukost...

Jag tillhör dem som ibland tycker att det är trevligt att titta på morgon-tv. Radio lyssnar jag aldrig på, blir knäpp när de kör samma låt för 56:e gången på en halvtimma. Men borde det inte finnas en morgon-blogg? Det vore väl rart? En blogg där det varje morgon postas ett nytt inlägg och kanske något musiktips eller så? Det måste vara ett ganska långt inlägg, tänker jag mig. Så att man kan fylla på sin tekopp och sitta där och mysa framför ett stycke välskriven text länge. Det skulle jag vilja ha i alla fall. Kanske ska starta en själv? Godmorgonbloggen, ska den heta i så fall!

Där, kan ni tänka er, skriver jag idag om min teförälskelse. Den som liksom får mig att längta efter en kopp starkt, hett te varje ledig stund. Vad är det som gör att vi människor (oftast vuxna) har den här längtan efter en kopp varmt, det behöver inte vara te, det kan lika gärna vara kaffe! Det viktigaste är att vi knäpper på kaffebryggarn eller vattenkokar´n på morgonkvisten. "Så att man vaknar", brukar många säga. Jag säger mest "För att det är mysigt". Jo, för jag tycker det. Det är mysigt att sitta ihopkrupen någonstans med en stor kopp som det ryker ur och filosofera över saker och ting. Det är lika mysigt tidigt på morgonen, mitt på dagen eller sent på kvällen. Det är den där tiden som man får bara för sig själv. Min kopp, mitt te, min tid, mina tankar.

Dofterna kan också frambringa olika känslor eller minnen. Den där tidiga kaffedoften på morgonen påminner mig om mamma. Hon dricker alltid kaffe, jämt. Jag minns bryggarens puttrande där ute i köket och sedan sörplandet och tidningsprasslet ifrån vardagsrummet eller köksbordet. Trots att det var många år sedan jag bodde hemma så är det ett tryggt minne. Kaffe, det är mamma det!

Jordgubbste däremot, är mormor. När jag inte vill ha kaffe så bjuder hon på te och då väljer jag alltid jordgubb. Det är gott och passar liksom in där på något sätt. Men jag har fler varma-drycker-hos-mormor-minnen. Den varma chokladen som jag drack ur de fina glaskopparna när jag övernattade där som liten. Jag tyckte så mycket om de där kopparna minns jag. De var genomskinligt gröna och nu står de i mitt teskåp här i köket tillsammans med kaffekoppar i samma stil som jag fått ärva av Korvbullens mormor. Jag tycker mycket om dem för de tillhör liksom min barndom. Å så blev jag så glad när jag fick de där kaffekopparna, det kändes som ett tecken på att vi ska vara ihop Korvbullen å jag. För hur många mormödrar har likadana genomskinliga koppar med fat i grönt?

Hur många testunder har jag inte haft med nära och kära vänner? Det är något visst att sitta med näsan ovanför en stril av het väldoftande ånga och samtala om livet. Det gjorde jag ofta när jag bodde i Eskilstuna. Jag hade många vänner på besök men ingen var nog lika tegalen som jag. Jag fick till och med möblera om i köksskåpen så att jag skulle få plats med alla tesorter. Jag hade nämligen inget skafferi så ett litet köksskåp fick fungera som det hemma hos mig. När jag bott ett tag så hade jag så mycket te att det lilla skåpet inte gick att stänga. Därför rensade jag ur och kastade en hel del saker som jag inte använde, flyttade allt te till det största skåpet och där fick de bo. Tills jag flyttade hit. Nu bor de i ett eget skåp, helt avsett för te. Men det vet ni ju redan...

Ja, ungefär så här skulle det ha kunnat sett ut i Godmorgonbloggen. Ibland skulle det kunna komma gästinlägg från olika kända, eller okända personer. Jo, men det här vore ju skoj. Ingen reklam, ingen jobbig röst som ska tjabbla om mindre intressanta saker och ingen störande musik som man sedan har på hjärnan hela dagen fastän man inte vill.

Drömma kan man ju alltid i alla fall...