Släpp mig!

Hon satte sig ner med gråten i halsen.

Han som varit allt var nu en lögn.

Tårarna rann nerför den rosafärgade kinden.

Det var svalt runtom kring, hur skulle hon någonsin kunna glömma?

Det faktum att det mesta hon någonsin upplevt varit en enda stor fet lögn kunde hon inte inse. Ville inte inse.

Hon satte upp den välbekanta muren mellan verklighet nummer ett och verklighet nummer två.

Sakta men säkert torkade kinden och det som nyss varit rädsla förvandlades till ilska.

Hon grep tag i den stora muggen som stod bredvid henne på golvet, den som för ett par timmar sedan hade varit fylld med te som hon glatt sörplat i sig i tron om att allt varit som vanligt. Hon tog ett stadigt tag med sin lilla hand runt muggens sida och kastade den allt vad hon förmådde in i väggen mitt emot henne...

Den gick i minst tusen bitar. En för varje lögn, tänkte hon. 

Ibland hjälpte det att ha sönder något.

Hon mindes dendär gången när hon var 15 och hade ett sådantdär "tonårsbråk" med sin ena mamma.

Hon hade smygrökt i köket en dag när ingen var hemma och glömt fimpen på köksbänken...

Den hittades såklart och bråket var ett faktum.

Hon hade då tagit den fina vasen som var så gammal att det knappt gick att räkna till dess ålder och slängt den i golvet med hjälp av all ilska...

En cigg - en vas...

Så var det varje gång efter den gången...

Tog någon något från henne så tog hon något från denne.

Bråk om fylla - Kast med liten mobil

Bråk om ätstörningar - kast med varenda tallrik i hela köket

Bråk om pengar -  En förbannad massa svordomar samt en veckas frånvaro i skolan.

Den som straffade skulle också bli straffad.

Det var hennes metod.

Frågan var bara hur hon skulle bete sig med det som nyss hänt?

Hon lade sig på sängen för att grunna på ett svar...

Ögonen blundade och hon sveptes med in i drömmarnas värld.

När hon vaknade hade hon en känsla... en speciell känsla.

Hon visste vad hon skulle göra.

Hon visste vad hon inte skulle göra...