Ibland undrar ja hur folk ska ha det.

För mycket är dåligt, för lite är dåligt men lagom är tråkigt.

Häromdagen såg jag på tv4 nyhetsmorgon. 

Där togs det problemet upp i form av tjocka och smala människor.

En kvinna hade skrivit en bok om detta. Om varför tjocka människor anses vara dumma, tröga och lata medans det är tvärtom för smala människor.

Nu tänkte jag gräva lite i detta...

Jag är inte smal men jag är heller inte tjock/fet. 

 Men jag vet hur det känns att väga några kilon för mycket.

Jag vet hur det känns att bli kallad saker som har med vikten att göra och jag vet hur det känns att tycka att man är fulast i hela världen.

Jag vet hur det känns att titta på en modell i en tidning och önska att man vägde 40 kilo.

Däremot så vet jag också att jag kommer aldrig att bli smal och se ut så som jag drömmer om. Jag kommer aldrig att få smala långa vackra spiror att stoltsera med i högklackat och kortkort kjol. Jag kommer alltid att ha min mage där den är och den kommer aldrig någonsin att förvandlas till en platt perfekt mage med anande magrutor på.

Man är byggd som man är byggd.

Visst jag skulle behöva gå ner några kilon men frågan är om jag blir gladare och lyckligare för det? 

Jag har tränat i hela mitt liv men det liksom syns inte... Jag är stark, det vet jag men fettet där ovanpå vill liksom aldrig fösvinna.

Jag tycker om att träna och röra på mig men det är inte det folk ser när de ser mig eller någon annan som väger lite för mkt.

Jag har själv fördomar mot tjocka människor, det ska jag inte sticka under stol med. Därför vet jag att folk kan tänka att nämen herregud varför går hon och köper en chokladkaka när hon ser ut som hon gör? Hon borde minsann gå till gymet istället. 

Svaret blir att är jag sugen på choklad så köper jag choklad, du kan inte veta om jag vart ute å joggat tidigare idag eller sprungit arslet av mig på jobbet eller vart på frikis och svettis eller promenerat i en timme eller va det nu må vara...

Utsidan säger egentligen ingenting om människan ifråga.

Jag brukar säga att jag tror att vi som är sådär mittemellan säkerligen mår ganska bra egentligen.

Vi vet att vi måste träna för att inte bli tjockare och vi vet att vi måste akta oss för ditten å datten om man vill komma i förra årets badkläder.

Problemet är bara att folk som ser på oss som väger några kilon för mycket har dessa fördomar.

Att vara tjock eller mullig ses ju inte direkt som något possitivt. Man anses snarare vara trög och inte förstå sitt eget bästa. Man anses äcklig och svettig och folk tror att man luktar illa. Folk tror att man är lat och bara sitter hemma framför tvn och vräker i sig chips och andra onyttigheter.

Folk tror så himla mycket.

Folk tror saker som inte alls stämmer.

Faktum är att det finns överviktiga som älskar att röra på sig, sporta och annat men som fortfarande väger x antal kilon för mkt.

Jag gör det.

Jag har säkerligen bättre kondition och mer styrka än många av mina vänner som är smala å fina på utsidan.  

Tyvär så e det ju inget som syns. 

Är man smal så mår man bra och är man tjock så mår man dåligt, det är den uppfattningen som dethär samhället har trollat fram. 

Svårt att göra någonting åt nu när det är som det blivit men jag kan bli så irriterad över sånthär.

Att samhället får oss överviktiga (bara det ordet har en negativ klang) att känna oss fula och mindra värda. 

Att vi struntar i saker bara för att vi tror att vi inte kan eller för att folk ska dömma oss efter vårat utseende.

Att vi inte kan visa oss på badstränderna på grund av folks blickar. De liksom räknar ens fel och brister. 

Överalltifrån får man höra att man inte duger. I tidningar, tv och radio. Hur man ska lyckas gå ner några kilon här och några kilon där, allt för att bli smal och framför allt lycklig. För lycklig kan man väl ändå inte vara om man inte är smal?? 

Nä vetdu vad jag är så grymt trött på fördomar och vad folk tycker och tänker om mig.

Jag är jag och kommer så att förbli.

Jag är inte ful och jag är inte värdelös.

Jag kommer stolt bära upp min nyinköpta badräkt och låta solen skina på mina alldeles för tjocka lår.

Jag kommer att skratta och vara glad och så lycklig som bara en tjock människa kan bli.

Jag kommer inte att låta något hindra mig nu!

Jag är en helt fantastisk människa och så e det med den saken!!!

Tro gott om alla tills de bevisat motsatsen!!!

En tjock mäånniska är också en människa!

Kram