Det nalkas sill och potäter vid ett fulldukat bord.

Vita linnedukar, klara glas och klingande skratt. 

Goda vänner runtomkring, så många att du undrar om du är värdig dem alla. 

Någon håller ett välkomsttal men du hör inte orden.

Solen som går ner över er fångar din syn och hela ditt intresse.

Du fascineras över hur ett landskap och alla ting på den plats där solnedgången blir smekta av dagens sista värme förändras. 

Allt färgas i varma färger, kinderna blir röda, glasen fångar desperat det sista gula och värmer dryckerna en sista gång.

Vattnet nedanför er kluckar behagligt mot de svala klipporna.

Värmen speglar sig även där...

Gula och orangea färgklickar simmar runt därute till havs och bjuder fiskarna på ett fyrverkeri innan läggdags i det svarta djupet.

Någon avbryter dina funderingar med en öm kyss på kinden.

Leendet i ditt ansikte går inte att ta miste på.

Blicken ni växlar med varandra säger allt.

Där finns allt, även det som inte syns.

En arm runt någons axlar, lågmälda röster och skratt som smittar.

Någon hivar upp ett par flaskor öl från den tunna ni sänkt ner i vattnet.

De är kalla och det smakar bra en varm sommarkväll. 

Du delar din flaska och din värme med den som betyder mest av allt just då där i solnedgången. 

Huvudet mot din axel, du tycker om att känna tyngden just där.

Tyngden av kärlek. 

Sommarkvällar som denna är det bästa du vet.

Friheten är aldrig så stor och världen är aldrig så vacker som då.