Där inuti bröstkorgen, den bleka, finns framtiden.

Där under handen kan jag känna livets rytm. 

Du ger av det som betyder mest...

Värmen.

Den sprider sig från dig, genom fingerspetsarna och in i mig. 

Handen och den del av armen som vilar mot ditt bröst följer dina böljande rörelser vid varje andetag.

Du är ett hav.

Du leder mig ut på farliga vatten.

Lockar mig ut till de djupaste av djup utan att jag ser rädsla i dina ögon.

Benen domnar då och då men inte för att det är kallt.

De jobbar där under ytan för att hålla mig flytande så att jag kan se dig.

Ibland är du tydlig, ibland är du långt borta i dimman.

När det blir jobbigt och jag sjunker till botten tar du mig varsamt om nacken och för mig upp till ytan.

Jag vet aldrig vart jag har dig men du finns där...

Du må vara oändlig och stormig men också du har en horisont.

Ett streck, långt där framme där ett outforskat land finns.

Dit vill jag en gång nå.