Vilket underbart program. Vilket stärkande och hemskt program.

Jag följer EN serie och det är Himlen kan vänta. Serien handlar om människor som blivit diagnostiserade med dödliga sjukdomar.

Människorna som medverkar är starka, fyllda av mod, gråt och envishet. Man kan inte låta bli att se sitt liv från en annan synvinkel efter att ha sett något av avsnitten.

Idag för första gången så grät jag ungefär i en tredjedel av programmet.... Jag kunde inte hålla tårarna tillbaka när en av personerna, Helena, talade så starkt om sig själv, hennes korta framtid och alla som hon visste att hon inom en snar framtid skulle vara tvungen att lämna. Jag kan inte ens föreställa mig vilken maktlöshet de anhöriga måste ha kännt under hennes sjukdomstid... 

Cancer är en fruktansvärd hemskt vidrig sjukdom som äger så många. Många i min släkt har drabbats å jag kan inte låta bli att tänka på konsekvenserna om någon av dem hade/kommer att gå bort...

Sådana här program får en att uppskatta allt som man har och allt som man kanske kommer kunna att få. I stunder som denna så vill jag bara ringa alla jag känner och tala om hur mycket jag tycker om dem och hur glad jag är att jag har dem runt omkring mig. Kanske borde jag också göra det...

Man måste verkligen ta vara på allt, på varenda sekund hur svårt det än må vara. Det är farligt att leva i slentrian! Man kan missa ett ögonblick, en kärlek, ett andetag, en snöflinga, en solstråle, en vän, någons värme, en kram, ett nytt ord, en insikt, en utsikt eller ditt eget liv.

Titta här om du missat Himlen kan vänta!

Nu ska jag torka tårarna, koka en mugg te och älska...livet!

 

Heléne

15 december 2008 12:21

Men jösses. Jag har inte sett programmet men fällde några tårar bara av att läsa ditt inlägg. PMS eller bara berörd, det är frågan.

http://www.helene.3w.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...