Nu slipper jag vänta på vita brev ett tag. Idag kom det jag gått och grämt mig för. Remissen som skickades till kvinnokliniken resulterade i en tid...

Den 25e Januari ska jag genomgå operationen. Brevet jag fick var inte roligt att läsa. Där stod ganska så exakt vad som kommer att ske när och hur, vilken bedövning jag kan få och vad som händer efterråt.

Tanten/Doktorn som jag var hos sist sade att jag troligtvis skulle värmebehandlas men i brevet jag fick nämns inget om värme.. eller jo, de kommer kanske möjligtvis att bränna såret som blir kvar efter att de avlägsnat en sockerbitsstor del av min livmodertapp för att minska blödningen...

Jag fick en chock när jag läste detta. Jag trodde inte ens att livmodertappen var så stor... Kommer det ens att bli något kvar av den? Hur kommer det att kännas efteråt?

Jag hade förväntat mig att de skulle bränna bort en bit men inte att de skulle ta bort typ en lika stor bit som halva min tumme. Det känns inte bra. Det känns inte alls bra och jag har gråtit ännu fler tårar. Jag vill verkligen inte göra det här fastän jag vet att jag måste. Och att tvingas vänta ända till slutet på januari känns ännu värre. Fanns det verkligen ingen tidigare tid?

Nu ska jag försöka koppla bort det här en stund, om det går. Den där sockerbiten stör mig mest... Tydligen så kunde man få något lugnande om man ville och det känns som att jag skulle behöva det redan nu... Jag ryser bara jag tänker på det men det ska nog gå bra. Hoppas jag. Bättre att de tar en stor bit så att jag blir av med skiten än att jag måste göra om det vid ett senare tillfälle.

Usch! Det äcklar mig att någon ska ta bort en stor bit inuti mig medans jag är vaken. Fy faan!

Imorgon är det fredag och jag ska ta mig ett par glas vin...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...