Ni vet hur man käner sig när man står framför spegeln ibland? Personen som visar sig där kan ju omöjligt vara den som står och tittar på. Det är ju helt omöjligt.

Inte fan är min mage så där stor, inte hänger den väl så där mycket över troskanten? Måste nog köpa större trosor, sådana där som sträcker sig ända upp till under armarna. Å gäddhänget? När uppstod det och hur? Jag som är så stark... Låren också, ska det inte vara ett mellanrum mellan dem? Mina är ju ihopklistrade, som vore de ett. Brösten, de enorma som ännu inte använts till det de är ägnade åt. De börjar dra sig neråt knäna nu. Undrar hur lång tid det tar innan de är där?

Ja, ni vet hur tankarna går...

Här om veckan så kikade jag in på en blogg som jag fann väldigt intressant. Nu tänkte jag dela med mig av den så att alla kan känna sig lite mer nöjda med sin kroppsform så som den är eller så som den blivit. Det var en fröjd att inse att de flesta är långt ifrån det som man anser är perfekt. Det vill säga platta magar och smala lår, armar utan gäddhäng och så vidare. Vikten är bara en siffra och det blir man medveten om när man tittar på dessa vackra kroppar. För det är faktiskt så att alla är vackra på sitt eget sätt. Läser man kommentarerna så är det många som skriver att de väger lika mycket och ser likadana ut men att de hatar sin egna kroppsbild men tycker att personen på bilden är vacker.

Är det inte konstigt hur vi fungerar?

Egentligen borde vi alla lägga upp ett par kroppsbilder  HÄR så att vi fattar att vi är ganska normala precis som vi ser ut.

Kika in där och få en feelgoodkänsla du också!

 

Birran

20 juni 2011 23:44

Ojojoj...detta känner jag igen! Bra skrivet, Madde!

 

Offaffaaa

24 juni 2011 13:28

När kommer din bild upp?

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...