Jag bor tydligen i ett perfekt område. Flera gånger i veckan går det runt människor eller små traktorer beväpnade med snablar. Med dessa blåser de ihop löv och släpar iväg dem någon annan stans. För på våra gräsmattor får de tydligen inte ligga och skräpa...

Nej, jag har inte tillfrågat personerna på bilden om de vill vara med i min blogg. Jag smygfotade dem... Bakom gardinen stod jag, som en paparazzi.

Så här ser det ut. Dag efter dag efter dag. Och ljudet, ni skulle höra det. Det oändliga surrandet, det tar aldrig slut! Tidigt på morgnarna börjar dem. Svintidigt. Även fastän de inte är här så hör man det där förbaskade ljudet och jag kan för mitt liv inte förstå varför det ska blåsas bort löv när hösten inte är färdig. Träden är inte nakna än, inte buskarna heller och alla blommor har faktiskt inte blommat klart. Låt det lilla liv som fortfarande finns vara kvar en stund till.

Jag tillhör nämligen de som tycker om att se löv på marken, som tycker om att gå i lövhögar och sparka dem framför mig när jag är ute och spatserar. Jag tycker om löv och det de signalerar. Att sommaren är över och vintern är på väg. Jag tycker om det prasslande ljudet och när det fastnar blåsande löv i håret. Allt det tycker jag om och de här människorna med snablar inkräktar i det. De vill tydligen inte ha höst. De vill blåsa bort varje spår och fortfarande gå klädda i kjolar och shorts.

Mannen nere i det högra hörnet har precis ramlat på ändan när jag tog den här bilden. Han skrattar och det gjorde jag också, där bakom min gardin...

Ser ni så perfekt gräsmattan ser ut? Inte ett löv! Men snart är där en ny lövmatta och då återkommer snabeldrakarna. Jag bor i ett perfekt område där alla löv blåses bort. Jag bor i ett perfekt område där hösten inte finns, där löven försvinner, där färgerna utrotas, där gräsmattan är det viktigaste av allt och där barnen absolut inte får leka i lövhögar...

 

Louise

8 november 2011 20:51

Hej! Kul att du kikade in! Allt är riktigt bra, förutom att jag börjar bli lite små nervös. Om två veckor ska jag donera en njure till min mamma... både läskigt och spännande, så sen blir jag skjukskriven i typ 2 månader... så för en gångs skull jobbar jag inte ihjäl mig till jul! Hoppas allt är bra med dig! Kram

http://solros.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Så fort solen börjar skina så börjar det även spritta i min kropp. Jag vill genast ge mig ut på en joggingrunda eller två. Svettas, må bra och andas frisk luft. Det är härligt och bra för min astma. I år är det precis likadant. Här om veckan kunde...

Jag sitter i vårsolen på balkongen, har min gula kofta på mig och kaffet står på det slitna träbordet. Olle ligger i vagnen här bredvid och sover gott. Jag längtar efter att pyssla iordning här ute, sätta ner påskliljor i lådorna och ställa något fär...

Det som möter en i spegeln varje morgon är ingen höjdare. Att sova går uruselt kan man säga. Det lämnar spår i form av dåligt humör, oändlig trötthet och irritation men också i form av mörka ringar under ögonen till exempel... De senaste dagarna h...

Idag blev vår son alltså fyra månader. Han har funnits hos oss så kort tid och ändå kan man inte förstå hur man kunde leva utan honom. Det händer mycket på fyra månader. Från att vara ett litet försvarslöst knytte till att nu kunna vända sig, gri...

De bara kom, rullade nedför kinden och bildade snor i näsan så att jag blev tvungen att snörvla. Det bara rann över utan minsta ansträngning och jag var inte beredd. Min man har jobbat i ca två veckor, långa arbetspass och även natt. Det har inneb...