Jag gjorde en till naturidietshake nu till lunch och provade att blanda den med bara vatten igen, som jag gjorde först. Och nu blev den plötsligt drickbar. Att blanda den med mjölk var ett stort misstag, det var fasiken så mycket äckligare. Saltsmaken kan jag inte mä!

Så kan man ju göra med nåt man inte tycker om, ät det som det är, gillar man det inte så provar man att tillsätta nåt eller göra om produkten till något annat (som gärna smakar äckligare) och sedan återgår man till den första lösningen och då smakar det helt plötsligt liiiiiiiiite bättre. Vilket påhitt!!

Kanske kommer jag till och med att kunna smaka avokado efter det här? Hmm , nej jag tror inte det, för det finns inget vidrigare!

För övrigt så fredagslyxade jag till lunchen lite med en hel banan och en kopp chokladte som nu mera blivit min belöning.

Jag har nu bytt ut ungefär två måltider per dag mot ett kalorifattigare alternativ (viktväktarmat, måltidsersättning), inte ätit godis, kakor eller något annat onyttigt på 5 dagar. Jag har heller inte ätit pasta eller potatis, tror jag... Jag är fortfarande tjock men magen känns inte lika uppsvälld som den gjort förut, jag är dock hungrig typ jämt och igår knorrade magen så att jag trodde jag skulle bli tokig innan jag somnade.

Men idag är det faktiskt fredag och jag vill leva lite också. Därför tänker jag laga köttfärspaj till middag och funderar på om man kan använda kesella istället för creme fraiche i köttfärssmeten???? Nån som vet om det funkar att koka/värma kesella? Det är ju bara 1 procents fett i kesella och då blir ju pajen definitivt mer fettsnål... Och då kanske jag kan äta godis ikväll utan att få dåligt samvete?

Nu över till något allvarligare!

Jag vill också, nu när jag ändå är igång och babblar, tala lite om det här med vikt och utseende och dieter hit och dit.

Jag har aldrig fått så många kommentarer till något inlägg som jag fick igår när jag skrev om naturdieten. Alla kommentarerna var från kvinnor. Alla hade också provat någon av dessa måltidsersättningarna, säkerligen av olika anledningar men ändå. Alla gav också olika tips på hur man kan lyckas/inte lyckas, hur många kcal man bör få i sig per dag osv.

Jag tyckte att det var ganska intressant. Dessutom skrämmande. Tänk så väl medvetna vi är om hur vi ser ut och hur vi borde/gärna vill se ut. Tänk så många metoder vi prövar på bara för att se liiite smalare ut. Tänk så mycket av vår tankeverksamhet och energi som går åt till uträkning av kalorier, fettmängd, socker och annat. Tänk så otroligt utseendefixerade vi är. Tänk vad vi påverkar varandra!

Det är faktiskt helt sjukt tycker jag! Jag blir lite ledsen och inser att det fan är helt jävla omöjligt att vara nöjd med sig själv idag, imorgon, om en vecka, ett år... Det spelar ingen roll om JAG är nöjd med MIG, det finns alltid andra som utifrån kan provocera, tycka, tänka, anklaga, ge blickar, säga och antyda saker som får en att må som en påse rutten potatis. Visst, det är upp till mig, eller dig, att ta åt sig men i vissa fall så kan man inte göra något, öronen går inte att stänga igen och orden som åker in där är tvungna att fara iväg till hjärnan och bearbetas. Så är det bara. Vad vi gör av det som fastnar i hjärnan beror på vilken person vi är. Hur vi växt upp och vilka värderingar vi har.

På en lektion för några veckor sedan så fick vi en uppgift, vi skulle skriva en text utifrån en film vi fått se. Jag valde att skriva om ordens betydelse och hur vi uppfattar saker olika. Det som slog mig först var att alla elaka saker som någon någonsin sagt till/om mig är det jag minns bäst. Jag glömmer till exempel aldrig när jag gick på kryckor genom skolgården i fyran eller femman och en grabb, yngre än mig, sparkade på min ena krycka samtidigt som han hånflinade mot mig eller den där grabben i skolmatsalen i lågstadiet som sade åt mig att jag såg ut som en köttbulle. Sådana ord/händelser sitter som en smäck kvar i min hjärna även om jag idag ser på dem på ett annat sätt.

Jag har alltid varit överviktig men jag har egentligen aldrig blivit mobbad och det är jag tacksam för. Jag har alltid varit omkring fina människor och har de tyckt något om mig så har de i alla fall hållit det för sig själva. Jag kan inte nämna en enda klasskamrat som varit elak mot mig. Det är oftast de som inte känner personen i fråga som attackerar och trycker ner denne. Och det är fegt. Människor som gör så förstår inte vilken enorm skada de orsakar.

Jag vet inte riktigt vad jag vill komma fram till, kanske har jag ingen egentlig slutsats. Jag vill bara upplysa om hur verkligehten ser ut. Jag tvekar på att jag kommer att må bättre eller bli gladare för att jag väger några kilo mindre men andra människor i samhället verkar tro det. Att det liksom är vikten som är det viktiga. Att det är den man ska utgå ifrån, leva efter och framför allt stärva efter. Man kan ALLTID väga lite mindre än vad man gör just nu... Jag blir väldigt provocerad (i mitt inre) över alla bantningstips hit och dit, bantningspiller, bilder på supersmala kändisar, dieter, träningstips om hur man får en platt mage osv. Vad hjälper dem mig? De får mig bara att inse att jag kanske inte borde se ut som jag gör just nu och skapar ett missnöje över min kropp som ju faktiskt fungerar och mår bra trots att den är lite för tung. Jag är frisk! Jag mår bra! Jag har det bra! Ja, jag kanske väger över 100 kilo, jag har faktiskt inte en aning men den bittra sanningen är nog tyvär så... Jag vill inte ställa mig på en våg. Siffror är siffror. Jag vägrar.

Jag kör på den här dieten just nu för att jag vill se om det fungerar, jag är nyfiken och känner att jag måste tappa några kilon för att till exempel orka jogga längre, vara vid liv längre, undvika sjukdomar och annat. Men ja, jag gör det också för att så många runt omrking anser att jag borde, för att klädmodet säger åt mig att jag är för tjock, för att jag gärna vill kunna köpa ett par mindre jeans, för att man måste vara smal helt enkelt.

Jag undrar när vi kvinnor kan få fokusera på något annat och börja leva istället för att hålla på så här... Bara nu har jag slösat säkert en halvtimme av mitt liv med att skriva det här inlägget, om vikt. *suck*

Nu ska jag gå ut på en promenad och köpa choklad! Hej svejs!

Okej hörrni, nu kan jag konstatera att naturdiets diteistiska dietpulver inte smakar ett endast dugg bättre när man blandar det med lättmjölk.

Konsistensen blev något trevligare men nu framträdde istället en salt, fadd smak och det var precis lika vidrigt som igår. Jag hatar salt nämligen, om det inte är på pommes eller sånt som liksom ska vara salt.

Nu återstår en grej, kaffetestet! Nästa gång ska jag förbereda lite kaffe och blanda med istället. 13 påsar to go...

UÄK!