Korvbullen ligger däckad!

Han är hemma från jobbet, mår illa, har ont i magen och hela kroppen. Han är likblek och har glansiga ögon. Stackars finaste korvbullen! Magsjukan har troligtvis fått fäste i honom och nu bävar jag för min egen säkerhet...

Jag skulle i detta nu egentligen vara på väg till tågstationen för att åka hem till ursprungshemmet men jag tänkte att jag skulle höra med mamma och pappa först om de verkligen ville ha hem mig. Det ville de inte! Pappa är livrädd för magsjukan (ja alla sjukdomar förresten) och vill absolut inte bli smittad. För mammas del spelade det ingen roll eftersom jag själv inte mår dåligt än så länge...eller gör jag det? Jag tycker att jag mår lite illa, känner mig lite uppsvälld och är trött. Eller mår jag inte illa? Är jag bara hungrig? Ååååh gud jag avskyr magsjukan och när folk mår illa... Man blir ju sjuk bara av tanken på att man kan drabbas. Det gäller att inte känna efter.

Så nu ligger korven på sofflocket och ser så förfärligt ynklig ut och jag vill så gärna pussa på honom, fast ändå inte... Jag vill krama honom, fast ändå inte och jag vill laga mat åt honom och köpa godis och tidningar så att han ska bli frisk men jag antar att han inte vill ha mat eller godis och tidningar kan man ju inte läsa när man sover.

Å så trist!

Nu är jag alltså inspärrad här när jag istället kunde ha åkt till studion med pappa och gänget och övat lite nya låtar. Ja ja, sånt är livet!

Vad ska jag nu hitta på? Är jag tvungen att plugga? *suck*