Skulle koka kaffe nyss och spillde tydligen kaffe i själva kaffefilterhållaren så att det rann jättesöligt och typ aldrig blev färdigt. På köpet får jag och korvbullen nu dricka kaffesump för jag orkar inte koka om det...

Jag sitter här och lyssnar på musik och göra precis allt som jag inte borde göra. Känner mig sjukt opeppad men jag måste bli klar. Det sitter postit-lappar överallt. På väggarna och golvet, i böckerna, på skrivbordet och lådorna... Herregud! Men jag tror att jag börjar närma mig slutet nu. Tack gode gud!

Det betyder alltså att jag snart har tid att raka benen och gå ut på promenader som normala människor gör. Hejja hejja! Bara det är ju värt att kämpa för. Apropå framtiden så har jag inte hört ett endaste litet knyst från Enköpings kommun om det där fina, fina jobbet som jag så himla, himla gärna ville roffa åt mig. Och vad kan man dra för slutsatser av det? Jo, eftersom jag är tjej så har jag ju ältat det här i huvudet minst tusen gånger och kommit fram till att de 1) antingen slarvat bort min fina ansökan,2) inte tycker jag är lämplig för arbetet,3) inte har bestämt sig för vilka som ska komma på intervju än eftersom de har gott om tid på sig att bestämma det då tjänsten inte tillsätts förrän den 15e augusti. Men jag vill ju så gärna, iallafall kmma på intervju så att jag kan få visa vem jag är. Jag vet inte hur lång tid sådant här kan ta för jag har aldrig sökt något jobb förut men över en månad känns ju lite som den längsta tiden...

Jag förstår nog innerst inne att det är kört men jag vill så gärna att telefonen ska ringa och att allt blir som i en dröm efter det... *suck*

Jag vill ju bara ha ett jobb... DET jobbet!