Dricker nu mera kallt kaffe och slänger i mig vad som helst som går snabbt till frukost. Det här med att passa tider existerar ju knappt längre. Det är omöjligt att planera med en sådan här liten gosekorv. Helst vill han både amma, sova och bajsa samtidigt precis när man ska gå hemifrån (trots att man försökt planera och matat och bytt i tid osv). Trots det så är det just tider som måste passas ganska ofta så här i början. Det är många besök på bland annat BVC som måste klaras av.

Idag var vi där, med en minuts marginal, för att mäta och väga. Nu händer det grejer vill jag lova! Gossen har ökat 300g på en dryg vecka och växt nästan två centimeter. Det är ett fint kvitto på att vi gör saker och ting rätt här hemma. Att han får den mat han behöver när han vill ha den trots min mjölkstockning. Apropå den så tyckte distriktssköterskan att jag skulle ta en drop-in tid hos läkaren imorgon och få antibiotika utskrivet. Det spelar liksom ingen roll vad jag gör, det vägrar att ge med sig och amningen är näst intill olidligt smärtsam till och från. Men det kommer mjölk i alla fall, det är huvudsaken! Jag ska kämpa för jag vill verkligen amma!

Igår passade vi också tiden. Då skulle vi till Socialförvaltningen och göra pappa J till pappa så att säga. Vi är ju inte gifta så då måste det skrivas papper på saken. Jisses vilket tjohej, det känns så uråldrigt hela den här grejen. Det kom till exempel in två vittnen när J skulle skriva på för att bekräfta att det är han som är fadern. Känns ju ganska konstigt egentligen att gå dit och göra det här när vi vet att det är vi som är Olles föräldrar. Det är ju så självklart. Hade vi varit gifta hade ingen brytt sig. Jag tänker att det här systemet borde uppdateras på något sätt...

Pappan med sonen. Notera nappen som ligger på soffans armstöd. Så här är det överallt här hemma nu för tiden. En napp här, amningsinlägg där, amningsnappar på nattygsbordet, odiskade nappflaskor (jag pumpar), småstrumpor överallt och filtar här och var och så vidare... Ett under att man vet vart saker och ting finns när man väl ska ha dem. Jag antar att man nu lever i ett sorts organiserat kaos.

Olle lade av en redig rackabajsare precis när jag tog den här bilden. Älskade lilla skitunge!